Sandra "melondoft" Ekdahl

Idag är jag lättirriterad, grinig och bitter. Jag irriterar mig på i stort sett allt och jag har muttrat för mig själv hela dagen. Men det problem som jag tänker ta upp nu, det har ingenting med min dåliga dag att göra. Detta är ett problem som jag alltid stör mig på, oavsett vilket humör jag är på.

Problemet som jag stör mig grymt mycket på är: Svenska folkets VÄRDELÖSA kunskaper i det svenska språket.

I Sverige har vi lagstiftad skolgång upp till årskurs 9. Dessutom börjar många barn redan innan första klass att lära sig läsa och skriva. Varför är det då så otroligt många i Sverige som varken kan stava, läsa, eller sätta ihop en anständig mening på svenska? Jag skäms, ja jag menar verkligen SKÄMS, när folk misshandlar det svenska språket så som många faktiskt gör. Jag menar inte att jag är perfekt, absolut inte. Det finns många missar jag gör men de är i alla fall på en "högre nivå", inte så grundliga som stavfel eller särskrivningar o.dyl.

Jag ryser i hela kroppen när jag ser stavningar som t.ex. "tyvär", "förän", "igentligen", "alldrig", "snell", "dush", "alvarligt", "hällst", "gammla" m.fl. Men felstavningar är inte i närheten av vad särskrivningar gör med mitt sinne. Jag får panik av att se alla dessa särskrivningar som folk lyckas frambringa. Seriöst, var var dessa människor under de 9 obligatoriska åren i skolan? Visst, man kan ha mer eller mindre lätt för att lära sig, men inte kan det vara så att mer än hälften av Sveriges befolkning är analfabeter?

Det som skrämmer mig allra mest, det är att folk inte verkar se detta som ett problem. Ingen verkar ens reagera över att svenska folket är urusla i stavning och grammatik, alla verkar se det som fullt normalt och låter det fortgå. Själv blir jag mörkrädd. Visst, jag är en språkpolis som är näst intill fascistisk när det gäller min egen stavning osv. men även "normalt" folk borde reagera på att befolkningen i detta land är så värdelösa på det egna språket. Jag tycker rentav att det är pinsamt att läsa en text som någon av ex. mina kompisar eller klasskompisar eller någon annan i min närhet har skrivit där jag hittar så många stavfel att textens innehåll försvinner bland alla konstiga sammansättningar. Ja, det är faktiskt så illa, jag kan inte läsa en text som innehåller för många stavfel och särskrivningar osv. för dessa gör att jag endast koncentrerar mig (och stör mig) på dem och inte på innehållet i texten.

Något annat som jag irriterar mig på är "tack vare" och "på grund av". Är det verkligen så (ursäkta språket) jävla svårt att veta skillnaden på dem?? Den ena är i positiv bemärkelse (därav ordet "tack") och den andra är i negativ bemärkelse. VARFÖR gör 90% (om inte mer) av befolkningen ALLTID fel på det här? Varför kan folk inte lära sig skillnaden? Jag blir helt ärligt nästan förbannad varje gång någon säger eller skriver fel på dessa två. Det heter inte "Tack vare att hon bröt benet kunde hon inte gå på en månad" eller "På grund av att jag fick alla rätt på provet gav mamma mig en femtiolapp som belöning". Seriöst, märker ni inte hur FEL det låter?

Okej, nu vill alla som känner sig träffade försvara sig och antagligen slå tillbaka mot mig. De kommer säkert med mothugg som t.ex. "men du skriver ju inte heller 'korrekt svenska' på t.ex. msn osv.". Mitt svar: Nej, det gör jag inte, men i det fallet handlar det inte om stavfel och särskrivningar utan det handlar om förkortningar som iaf (i alla fall), iofs (i och för sig), o (och), isf (i så fall) osv. Dessutom står jag fast vid det som jag nämnde i början av inlägget, att även jag kan skriva fel ibland. Fast jag anser att det mer handlar om tillfälligheter än regel i det läget.

Går det att på något sätt lära gamla hundar att sitta eller är det omöjligt att få folk som har lämnat mellanstadiet att lära sig stava korrekt? Detta är ett stort problem i mina ögon och jag önskar bara att resten av befolkningen kunde upptäcka det också. Det svenska språket är ett otroligt rikt och vackert språk och jag mår dåligt av att se folk som misshandlar det så oerhört. Snälla, vårda svenska språket!