This is it...
I nästan 4½ år har jag skrivit om allt och inget som har hänt i mitt liv, både stora och små händelser och genom åren har jag vuxit på många olika sätt. Denna blogg har varit min frizon och genom den har jag lärt känna både mig själv och mina tankar.
Innebär det här slutet på mitt bloggande? Nej, det gör det inte. Jag kommer att fortsätta blogga på annan adress. Den adressen får ni dock personligen fråga mig om då jag inte kommer lägga ut den här.
Jag tackar för dessa år och hoppas att vi möts igen.
/Sandra "melondoft" Ekdahl
RIP Farfar!!
För ca 1½ vecka sen, den 8 november, somnade farfar in. Kroppen orkade helt enkelt inte mer. Det gick väldigt fort på slutet, sista tre veckorna blev allt sämre. Han orkade knappt gå ur sängen på två veckor och sista veckan låg han på sjukhus efter att ha åkt in med ambulans.
Det känns skönt för farfars skull att det gick rätt fort på slutet, men jag kämpar med det faktum att jag inte hann träffa honom en sista gång. Jag och mamma hade bestämt att vi skulle åka upp till sjukhuset på tisdagen när mamma hade slutat jobba, på måndagskvällen kl 19.04 ringde pappa och berättade att farfar hade somnat in. Vi åkte till sjukhuset för att ta farväl och det gjorde så ont i mig när jag såg hans lilla kropp ligga där, helt livlös. Detta var andra gången jag såg en död människa. Första gången var mormor. Morfar åkte jag aldrig upp till. Jag var gravid och full med hormoner och orkade inte... när jag väl hade ångrat mig var det för sent, då var han redan flyttad. När farmor dog var jag bara 14 år och inte ett dugg redo att se en död människa.
Det hugger i bröstet när jag tänker på att de nu är borta allihopa. Bara farfar hann träffa William, ingen av dem får se när jag och Peter gifter oss... På mindre än 3½ år har jag förlorat tre av dem. :(
Om en vecka är det begravning. Veckan efter fyller William 1 år och veckan efter det blir vi man och hustru. Fullt upp med andra ord. "I glädje och sorg" är väl verkligen rätt ord. Peter har fått uppleva mycket av min sorg under de 2½ åren som vi har varit tillsammans. Vi har delat sorg men vi har också delat glädje, bl.a. i form av den finaste i hela världen, VÅR SON!!
Jag hade tänkt att skriva så mycket mer men just nu svider det i ögonen av tårar som vill ut och magen kurrar av hunger så återigen får jag lämna er tidigare än jag hade tänkt. Men jag ska försöka återkomma med en uppdatering om läget i övrigt så snart som möjligt, kanske redan i helgen. Vi åker upp till Peters mormor idag och kommer hem på söndag så då kanske jag får lite tid över att skriva, är trots allt många som kan underhålla William då. ^^
Farmor (RIP 2001-03-12)
Mormor (RIP 2007-06-08)
Morfar (RIP 2009-09-23)
Farfar (RIP 2010-11-08)
Ni är alla älskade och saknade!!
3 år - 36 månader - 156,5 veckor - 1096 dagar
Så länge har jag behövt leva utan dig. Orden har tagit slut. Saknaden försvinner aldrig. Smärtan plågar mig fortfarande och tårarna bränner i mina ögon.
Vila i frid mormor! *kärlek*
Mycket i huvudet
Löst sig
För OM det inte hade löst sig då hade allt skitit sig för: jag kan inte läsa matte B i augusti då sista ansökningsdag var 12 maj, då skulle jag inte kunna läsa B förrän i oktober, då hade jag inte hunnit läsa matte C innan jag börjar jobba och då hade jag varit tvungen att ta tjänstledigt för att läsa C.... fatta strulet... så jag är glad att vi fick ordning på det trots allt!
HELVETE!!!
Knäckt!
Igår blev jag dock helt knäckt när Peter kom hem från jobbet och berättade att han ska åka dit med jobbet i september. VI skulle ju åka dit, HAN och JAG, TILLSAMMANS!!! Det har varit min stora dröm och nu kommer den krossas. Nu tänker ni säkert "men ni kan ju åka dit ändå" men grejen var just att vi skulle åka dit tillsammans, då det skulle vara första gången för oss båda. Plus att jag tycker William är för liten för att lämnas bort och pengarna finns inte...
Jag vet verkligen inte hur jag ska tackla detta... jag vill inte tvinga honom att stanna hemma för det känns inte rätt... samtidigt som jag inte kan släppa iväg honom då jag inte kommer att klara av att han åker dit utan mig... Känns som ett moment 22... hur det än blir så blir det fel.
FAN FAN FAN FAN FAN!!!! :'(
Såååå vackert!!!
Bilder på William
Jag kom på en sak som jag måste säga till alla:
Jag vill INTE att folk lägger ut bilder på William på internet!!
OM man nu skulle vilja lägga ut en bild så MÅSTE man fråga mig eller Peter först om det är okej och tala om vilken bild det är. Detta för att jag inte vill att det ska cirkulera massa bilder på William på internet som vi inte vet om.
Snälla, respektera detta!!
Sacred Secrets
http://melondoft.blogg.se/sacredsecrets
R.I.P.
Med i DN idag, söndag 27 september 2009.
Uttråkad
Nu är det en vecka kvar till flytt och jag börjar få panik... Det är sååå mycket kvar som ska packas men det är typ ingenting som kan packas för att det används... kommer antagligen bli precis så som jag inte vill att det ska bli, att man står och öser ner allt i kartonger i ren panik typ på fredag kväll/lördag morgon.. :/
Nej, om man ska se sig omkring om det finns nånting man kan göra... blir galen av att bara sitta här. Tror det värsta är att jag inte har en aning om när Peter kan komma hem... de kan vara klara om en timme (inte ett dugg troligt) eller så kan det bli ytterligare en natt ensam. *saknar*
Kort om bebis. Idag har jag gått 31 fulla veckor vilket innebär att det bara är ca 9 veckor kvar. *längtar* Det är full fart i magen vissa dagar. Ibland undrar jag om h*n försöker ta sig ut genom naveln eller sidan på mig. Det märks att det blir trängre och trängre därinne. Själv har jag insett att i stort sett alla kläder är för små. Det är mjukiskläder rakt igenom som gäller, inget annat passar. I och för sig inte mig emot, jag trivs ju i mjukisar. :P
Det börjar bli riktigt riktigt svårt att vända sig i sängen, vilket har lett till att jag ligger i stort sett i samma position hela tiden när jag sover och det i sin tur leder till att jag får ont. Vaknade igår morse med en enorm smärta i höger axel då jag antagligen har sovit på den större delen av natten. "Tur" att jag har mina små kisspauser under natten som gör att jag måste gå upp, då kan man passa på att byta position när man sen går och lägger sig igen.
Allt ser i alla fall fortfarande bra ut och det verkar som att pyret växer som h*n ska vilket känns skönt. Ibland har jag känt av ett tryck neråt så jag börjar fundera på om liten kanske har börjat fixera sig lite smått. Men det verkar nästan lite tidigt... men jag vet inte. Får fråga barnmorskan nästa måndag då vi ska dit igen.
Vila i frid morfar!
R.I.P.
Imorse, klockan 05.15 somnade morfar in efter lång tids sjukdom.
På slutet har det gått väldigt fort och det är inte alltid man har förstått hur fort.
Det är jättejobbigt och han är saknad men nu får han i alla fall ro!
Vila i frid morfar! Vi kommer alltid att älska dig!
Hälsa mormor!
Kjell Arne Sigvard Lundgren
*28 april 1936
+23 september 2009
Stockholm
Strul
Sista 5% till lägenheten sket sig pga att banken inte ville låna ut dem så nu sitter vi i skiten och måste få fram x antal tusen på två veckor, annars finns risk att vi förlorar lägenheten. Otroligt frustrerande!!
Bara att hålla tummarna för att det kommer hinna lösa sig innan sista september, annars vette fasen hur vi ska gå vidare... :(
Katt söker nytt hem
Idioter...
INKOMPETENTA IDIOTER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
(Förlåt det arga inlägget men blir så fruktansvärt upprörd! :( )
2 år....
Var vid minneslunden igår i alla fall och satte en liten blomma. Känns bra att vara där, dock saknar jag den riktiga "kontakten" som är lättare att få om man har en specifik grav. Men ja... här är blomman i alla fall.
Crappy day
I söndags var jag och Yrla på Junibacken. Det var mysigt men jag vet inte om jag tycker att det var värt 125+110 kr för oss två. Yrla verkade dock tycka det var roligt och det var väl huvudsaken. Hon fick bli målad som en fjäril i ansiktet, vi åkte sagotåget och tittade runt på alla möjliga ställen medan Ellinor, Peter och några andra var på bio och såg "Änglar och demoner" (tänk, min pojke går på bio med min syrra... utan mig... vad är det här??). Igår var vi (jag, Ellinor och Yrla) dessutom och badade. Jag passade på att simma 20 längder eftersom jag ändå var där. Brukar simma 40 men var några ungar som störde lugnet och orken tog emot lite så det fick bli 20. Nästa gång blir det 40!
Nej, nu kryper det i hela mig igen. Ska väl ta och försöka få ut myrorna som kryper under skinnet på mig. Tills dess....
1 minut
Tears
Ge mig en chans att gråta igen. Låt mig bryta ihop. Jag orkar inte längre.
2008 vs. 2009
2009.... nytt år, nya löften... Eller vad är det man säger? Själv har jag inte ett enda officiellt nyårslöfte, av den enkla anledningen att man inte ska lova saker om man verkligen inte kan hålla dem och nyårslöften är nog de löften som är svårast att hålla. Men visst, det finns saker som jag tänker på att försöka förbättra osv, men jag har som sagt inte gjort dem till några löften.
2008 då... Vad hände egentligen under det gångna året? Jag tänker inte bli särskilt detaljerad, men kan ju dra de lite större händelserna för varje månad (om det har varit något).
Januari - Februari: mådde mest dåligt uppe i Leksand och drogs med mina depressioner. Ingenting fungerade riktigt som jag ville och början på året var inte den bästa.
Mars: jag fyllde 21 år och beslutade mig för att lämna Leksand. Flytten hem var nödvändig för att jag skulle orka med livet och mig själv.
April: Jag började min utbildning på Swebus, jag var på Bandit Boat V med syster och Petra och Brandon. Jag mådde fortfarande kasst men det började bli lite bättre.
Maj: Jag klarade teoriprovet till D-körkortet. Jag och Peter "träffades" på Spraydate.
Juni: Det här var den bästa och värsta månaden typ... Det bästa var ju helt klart att jag träffade Peter och att vi blev tillsammans, dessutom klarade jag D-körkortet vilket innebar att jag hade jobb igen! Samtidigt var det mormors årsdag och det tog mig väldigt hårt. Jag kunde bara inte (och kan det fortfarande inte) förstå att hon inte längre finns med oss.
Juli: Började månaden med strejk på jobbet. Annars var det jobb och slit som präglade juli. Roadtripen och 30-årsfesten i Karlskoga var nog i stort sett det enda som hände denna månad (ja, utöver vardagslivet dvs).
Augusti: Jag överraskade Peter med en kryssning till Åbo, i övrigt såg månaden ut ungefär som föregående månad; JOBB JOBB JOBB!!
September: Vi firade vår första "högtid" tillsammans (Peters födelsedag). Vi fick klartecken på att lägenheten skulle bli vår!
Oktober: Vi skrev kontrakt på vår lägenhet, Peters akvarium gick sönder vilket grusade planerna om att sälja hans lägenhet, annars levde vi mest i lådor under oktober månad.
November: inflytt i nya lägenheten!!! Maddä och jag träffades igen på typ ett halvår *saknat som faaaan* Upplock och installation i lägenheten. Biljäveln rasade ihop och det var dags att inse hur beroende man är av bil... Ny titel: SAMBO! *njuter*
December: vi "firade" ett halvår tillsammans, lyckad inflyttningsfest för gemensamma vänner, julafton och "minijulafton" hos respektive föräldrar, "vuxenpoäng" för köp av diskmaskin, första nyår tillsammans.
Över lag är jag VÄLDIGT nöjd med år 2008 (konstigt va?? ;)) men jag hoppas att 2009 kommer att bli ÄNNU bättre! Framtidsplaner har jag väl funderat på men jag har inte kommit fram till vad de är riktigt... Visst, barn, bröllop, nytt jobb, utbildning osv är väl sånt som alltid finns i tankarna men under 2009, ja det vet jag väl knappast om allt det där hinns med. :P
I vilket fall som helst... jag ser ljust på framtiden tillsammans med min älskade och jag hoppas att år 2009 kommer att bli det bästa året någonsin... hittills!