Sandra "melondoft" Ekdahl

Det är med ett visst vemod jag nu lämnar denna blogg. Den har funnits vid min sida sedan oktober 2006 och det är här jag har ventilerat mina tankar och funderingar.

I nästan 4½ år har jag skrivit om allt och inget som har hänt i mitt liv, både stora och små händelser och genom åren har jag vuxit på många olika sätt. Denna blogg har varit min frizon och genom den har jag lärt känna både mig själv och mina tankar.

Innebär det här slutet på mitt bloggande? Nej, det gör det inte. Jag kommer att fortsätta blogga på annan adress. Den adressen får ni dock personligen fråga mig om då jag inte kommer lägga ut den här.

Jag tackar för dessa år och hoppas att vi möts igen.



/Sandra "melondoft" Ekdahl

Jag håller på att leta efter ett nytt ställe att blogga ifrån, är trött på blogg.se, det bara blir strul hela tiden. Någon som har förslag på nån bra sida???

Nästan i alla fall... har haft ont i huvudet i flera dagar, har ont i min axel igen och har pajjat knät... är bara tårna som jag inte har ont i men ska inte ropa hej än.

Vad jag har gjort med knät vet jag inte men som det är just nu kan jag knappt gå och det värker konstant. Jävligt irriterande med tanke på att handbollssäsongen fortsätter nu och jag hade tänkt att komma igång med träningen igen efter jul och nyår. Men nu är det bara att vila och hoppas att det ger med sig, annars får jag gå till läkaren och kolla upp vad som är fel.

William har fått en ny förskoleplats, denna gång på den förskola som vi hade som förstahandsval. Det känns jättebra, speciellt att han hann få den innan han började på den andra förskolan. Nu kommer han att börja den 24e istället för den 19e som det var från början. Det innebär alltså att jag kommer ha honom hemma i 5 dagar extra. Känns på ett sätt bra samtidigt som jag verkligen skulle behöva ha mina dagar till att plugga. Vi får hoppas att inskolningen går bra och att han vill vara där. :)

Apropå plugga så skickade jag in min första uppgift idag. :) Kändes rätt skönt att göra det redan idag, trots att den inte ska vara inne förrän på söndag. Har en uppgift till i en annan kurs som ska lämnas in senast på fredag som jag måste sätta mig med, dock var den svårare så den lockade inte lika mycket. :P Just nu läser jag Programhantering och Affärsjuridik. I mitten av februari startar Företagsekonomi A. Ska bli spännande och se vad de här kurserna kan bjuda på. :)

Nu blir det soffläge för mig och knät. Imorgon är det William som bestämmer när det är dags att gå upp och vi brukar inte vara överens... ;)

VARFÖR äter blogg.se upp mina radbrytningar??? Blir tokig!!!

Gud va kul det är med migrän.... har haft huvudvärk i typ 5 dagar nu, men idag biter inte ens Alvedon. Det suger...

Idag började jag skolan. Det känns lite konstigt att plugga heltid utan att ens gå till skolan. Jag hoppas bara att jag lyckas hålla disciplinen så jag gör det jag ska och inte hoppar av... Det krävs rätt mycket för att plugga på distans men jag SKA klara det.

Imorgon ska vi hämta hem vårt lilla troll. Saknar honom så jag blir tokig! Visst är det skönt att vara hemma själv och få ta det lugnt men ändå så värker det i hjärtat. Tänk att vår lille skitunge börjar på dagis nästa onsdag, då är det helt plötsligt normalt att det bara är jag hemma...

Nej, mitt huvud vill inte längre... får nog bli en till Alvedon och sen kanske lägga mig i sovrummet där det är mörkt ett tag och hoppas på att det går över för det här är inge roligt längre... :/

Nytt år, nya tag? Nja... vet inte om jag vill ge nåt sånt löfte i år. Jag har gjort det så många gånger tidigare men inte sjutton har jag tagit tag i det jag har velat/behövt ta tag i så jag låter detta år vara ett oskrivet blad så kan det bara bli bättre, eller? ;)

2010 var ett år som det hände ganska mycket. Jag var mammaledig hela året (kändes jättekonstigt att inte jobba på ett helt år), jag pluggade matte B, vi förlovade oss 30 juli, farfar dog 8 november, William fyllde 1 år 4 december och vi gifte oss 11 december.

Apropå bröllopet skulle jag kunna skriva ett helt inlägg bara kring det men det orkar jag inte just nu. Det jag kan säga är att det var PERFEKT och vi är såååå nöjda!!! Bilder finns på facebook och för er som inte har det ska jag försöka komma ihåg att lägga upp bilder i den privata bloggen. :) Så numera är det alltså fru Ekdahl som försöker uppdatera er om läget. Vem vet, hon kanske är lite bättre på att skriva än vad fröken Karlsson var. ;)

Det har hänt en del sen jag skrev sist och jag har inte riktigt haft ork att sätta mig ner med bloggen... men ni är säkert vana vid det här laget...

För ca 1½ vecka sen, den 8 november, somnade farfar in. Kroppen orkade helt enkelt inte mer. Det gick väldigt fort på slutet, sista tre veckorna blev allt sämre. Han orkade knappt gå ur sängen på två veckor och sista veckan låg han på sjukhus efter att ha åkt in med ambulans.

Det känns skönt för farfars skull att det gick rätt fort på slutet, men jag kämpar med det faktum att jag inte hann träffa honom en sista gång. Jag och mamma hade bestämt att vi skulle åka upp till sjukhuset på tisdagen när mamma hade slutat jobba, på måndagskvällen kl 19.04 ringde pappa och berättade att farfar hade somnat in. Vi åkte till sjukhuset för att ta farväl och det gjorde så ont i mig när jag såg hans lilla kropp ligga där, helt livlös. Detta var andra gången jag såg en död människa. Första gången var mormor. Morfar åkte jag aldrig upp till. Jag var gravid och full med hormoner och orkade inte... när jag väl hade ångrat mig var det för sent, då var han redan flyttad. När farmor dog var jag bara 14 år och inte ett dugg redo att se en död människa.

Det hugger i bröstet när jag tänker på att de nu är borta allihopa. Bara farfar hann träffa William, ingen av dem får se när jag och Peter gifter oss... På mindre än 3½ år har jag förlorat tre av dem. :(

Om en vecka är det begravning. Veckan efter fyller William 1 år och veckan efter det blir vi man och hustru. Fullt upp med andra ord. "I glädje och sorg" är väl verkligen rätt ord. Peter har fått uppleva mycket av min sorg under de 2½ åren som vi har varit tillsammans. Vi har delat sorg men vi har också delat glädje, bl.a. i form av den finaste i hela världen, VÅR SON!!

Jag hade tänkt att skriva så mycket mer men just nu svider det i ögonen av tårar som vill ut och magen kurrar av hunger så återigen får jag lämna er tidigare än jag hade tänkt. Men jag ska försöka återkomma med en uppdatering om läget i övrigt så snart som möjligt, kanske redan i helgen. Vi åker upp till Peters mormor idag och kommer hem på söndag så då kanske jag får lite tid över att skriva, är trots allt många som kan underhålla William då. ^^

Farmor (RIP 2001-03-12)
Mormor (RIP 2007-06-08)
Morfar (RIP 2009-09-23)
Farfar (RIP 2010-11-08)

Ni är alla älskade och saknade!!

Just nu är jag superglad!!! De har 40% rabatt på den klänning som jag har gått och suktat efter men som jag har känt varit för dyr. Ringde dit och de hade EN kvar. Den är MIN!!! Ska köpa den idag! Känns helt sjukt!!!!! Jag är glaaaaad!!! :D

Jag vet, det var länge sen jag skrev... men som jag har sagt tidigare, med en 10-månaders hemma som röjer är det svårt att få sitta ifred och fundera på vad man ska skriva. Därför blir det sällan av.

Idag var jag på mitt första psykologmöte. Har ÄNTLIGEN lyckats få tag i någon att prata med och så blir det pannkaka av alltihop på en gång. *suckar* Jag trodde verkligen att psykologer skulle hjälpa en att må bättre, inte ge en dåligt samvete så man mår sämre... Aja, blir till att försöka leta vidare bland alla dessa nötter och se om jag kan hitta någon vettig. Tyvärr har jag hittills inte stött på någon vettig så hoppet om att faktiskt göra det blir mindre och mindre för varje gång.

Nu är det snart bara 2 månader kvar tills jag blir fru Ekdahl. I måndags var jag inne i stan och försökte ta tag i lite bröllopsbestyr. Jag lyckades hitta ett par skor som jag ska ha, var inne och pratade med några florister samt bokade tid för fix av hår, smink och naglar på en salong. Känns skönt att ha tagit tag i lite då jag inte har gjort många knop alls på bröllopsfronten senaste tiden. Nu är det inte så himla mycket kvar faktiskt (säger jag nu, tills jag kommer på att det är massor som inte är klart *skratt*).

På handbollssidan har det varit still ett tag nu. Lyckades ju dra på mig nån lättare form av stressfraktur i höger fot (funderar på om jag kanske har nåt liknande i vänster också) så jag fick träningsförbud i 4 veckor. Det har nu gått 4 veckor så ska börja träna igen tänkte jag. Ska dock till ett ställe imorgon och få mina nya inlägg. Tänkte att det är bra att vänta på dem innan jag börjar träna igen så jag inte gör nåt dumt. Jag har ju ingen lust att stå över hela säsongen bara för att jag började träna för tidigt eller så.

Annars rullar livet här hemma vidare i sakta mak. Peter jobbar och sliter och jag är hemma med galningen. Ibland önskar jag att det var tvärtom samtidigt som jag egentligen inte vill tillbaka till jobbet alls. Börjar få smått ångest redan nu bara av att tänka på att jag ska börja jobba igen.

Nu ska jag nog försöka röja av köket innan lilleman vaknar till liv. Ser sådär ut och ikväll kommer Mickis och Maddä så då kan det ju få se hyfsat ut i alla fall.

Jag tänkte lite på er som inte träffar oss särskilt ofta. Jag tänkte lägga in lite bilder på Wille, men det blir i den privata bloggen då ni vet vad jag tycker om att lägga ut dem helt fritt.

Jag vet att det har varit stiltje här inne i bloggen väldigt länge och att de få som läser säkert har slutat läsa vid det här laget. Varför jag inte skriver så mycket beror nog mest på att dagarna är fulla med att underhålla William och kvällarna är det antingen träningar eller så vill jag spendera tid med familjen. Jag tror heller inte att det är någon idé att jag lovar er att försöka skriva oftare för vi har ju sett hur det har gått hittills.

Dagarna här hemma spenderas framför allt med William. Det händer väldigt mycket med honom just nu så det gäller att vara med hela tiden. Han kryper (fast det går fortare att åla så när han vill ta sig fram fort lägger han sig på mage och kör ålning ala militärstil), ställer sig upp mot ALLT, vinkar, klappar händerna, skakar på huvudet och pratar för glatta livet (sen om han säger något vettigt, det kan jag inte svara på). Som ni förstår är det svårt att lämna honom med blicken ens en sekund, än mindre sitta vid datorn i lugn och ro.

Jag började läsa matematik C i början av augusti. Efter några lektioner och INGET plugg hemma insåg jag att nu var verkligen inte rätt tid för mig så jag avbröt kursen. Känns skit eftersom jag känner mig så misslyckad när jag inte slutför saker men jag försöker att intala mig själv att det är bäst så nu och att jag får ta igen den vid ett senare tillfället.

Bröllopsplaneringen står rätt stilla. Vet inte riktigt vad jag mer kan göra just nu egentligen och därför gör jag inte så mycket alls. Jag har varit runt och tittat en hel del på klänningar och har nog hittat den jag vill ha. Betydligt dyrare än vad jag hade tänkt mig men samtidigt kan jag inte riktigt släppa den heller. Har dock ett "budgetalternativ" så vi får väl se vilken det blir i slutändan.

I övrigt händer det inte så mycket just nu... tänker nog inte skriva mer denna gång, känner mig rätt tom i huvudet och är verkligen inte på mitt bästa humör men jag ville i alla fall att ni ska veta att jag lever.

Nu är det ÄNTLIGEN officiellt!!!

11 december 2010 gifter vi oss! Känns fortfarande overkligt men idag kom inbjudningarna ut och folk har redan börjat svara så det är verkligen på riktigt!

Det känns i alla fall jäääävligt bra!! :D

Ja då har bloggen ofrivilligt fått vila igen. Har varken haft riktigt tid eller ork att skriva. Men nu har det hänt så mycket att jag MÅSTE skriva. :P

Nu är det ca 1½ vecka sen jag, Peter och William kom hem från vår UNDERBARA Skottlandsresa! Den var helt perfekt på alla sätt och jag längtar redan tillbaka! Att det blir fler resor till säckpipornas land, det är redan bestämt! Jag ska försöka att sammanfatta vår resa på ett bra sätt här nedanför, tycker ni sen att den inte är tillräckligt bra eller så, ja då får ni väl helt enkelt fråga oss. ;)

Klockan 06.30 på torsdagen ringde klockan. Inte riktigt vår grej att gå upp så tidigt men det gick ändå bra. Visste ju vad som väntade. Pappa kom vid 07.20 och hjälpte oss med det sista för att sen köra oss till Arlanda. På vägen dit fick vi svänga in vid Coop för att köpa mat till Wille då vi inte hade hunnit göra det. Väl på Arlanda blev det incheckning av bagage och massa pass- och boardingkortkontroller. Jag har bara åkt inrikesflyg tidigare så det här med passkontroll var nytt för mig. Tiden rann iväg alldeles för fort och jag stressade upp mig rätt mycket innan vi äntligen satt på flyget och började vår resa. William var jättehungrig så han hann sluka hela flaskan med mat innan vi ens hade lyft men det gick ändå bra och han verkade inte få ont i öronen. Under resans gång var han lite småkinkig men ändå inget farligt och sen somnade han ca 5 min innan vi gick ner för landning. Själv fick jag extremt ont i öronen på nedvägen och det tog sen lååång tid innan locket för öronen släppte.

Väl framme i Edinburgh (inflygningen var UNDERBAR, vilket vackert land!!) gick vi till bagagehämtningen och hämtade våra väskor. Allt kom fram som det skulle och vi skulle bara sätta på hjulen på vagnen och röra oss mot hotellet.... trodde vi. Det visade sig att hjulen inte ville som vi och efter att ha försökt få på hjulen på vagnen igen i över två timmar men bara fått på ena hjulet gav vi upp och tog vår trasiga vagn på bussen till stan. Väl där checkade vi in på hotellet och lämnade alla våra saker och sen ut på stan för att äta och köpa en ny vagn.

Första måltiden i Edinburgh blev på Burger King, inte så glamouröst kanske men då vi inte hade ätit sen ca 7 på morgonen var vi rejält hungriga och orkade inte leta reda på nåt annat. Efter BK gick vi till ett shoppingcenter och köpte en paraplysulky. Den gick på ca 800 kr, pengar vi kunde ha lagt på betydligt roligare saker än en tredje vagn men vad skulle vi göra? Vi kunde ju inte vara utan vagn en hel helg då vi hade planerat att GÅ överallt.

Efter vagnshopping knallade vi runt lite och tittade på den nya delen av staden. Dock blev det ganska tidigt sänggående då vi bara hade sovit ca 3 timmar natten innan, tror vi var i säng strax efter 23 (lokal tid dvs strax efter midnatt svensk tid) och det har väl inte hänt på lääänge.

Fredagen började med att klockan ringde vid 09.00. Man kan ju inte ligga och dra sig hur länge som helst när det finns saker att upptäcka. Vi gick ner och åt en rejäl hotellfrukost för att sedan bege oss ut. Vårt hotell låg ju mitt i Old Town på "The Royal Mile" (vägen mellan två av Edinburghs största sevärdheter: Edinburgh Castle och The palace of Holyrood) så vi var redan i Old town när vi kom ut. Vi gick sakta men säkert upp mot Edinburgh Castle, stannade flera gånger på vägen för att ta kort på saker som fångade vårt (kanske mest mitt) intresse *läs vackra byggnader*. Väl uppe vid slottet stod jag i en lååååång kö för att köpa biljetter. Det kändes som om jag ALDRIG skulle komma fram men till slut gjorde jag det och vi kunde äntra slottet.

Vi gick runt och tittade på det mesta och jag försökte ta så många bilder jag bara kunde. Samtidigt ville jag inte spendera hela besöket bakom kameralinsen men jag tror att jag lyckades hitta en ganska bra balans. När vi hade sett i stort sett allt tog vi oss en fika på ett café och sen började vi röra oss ner till utgången. På väg ner ville Peter titta på utsikten igen, själv var jag mest trött i fötterna och tyckte att vi skulle fortsätta men han skulle prompt gå upp vid ett litet torn och titta på utsikten. Väl där började han rota i väskan och föll sedan ner på knä och frågade "vill du gifta dig med mig?". Lite chockad över att han faktiskt gick ner på knä svarade jag självklart "JA!!!" och fick den vackraste ringen satt på mitt finger. Nu föreföll det ju som så att jag redan visste om ringarna och att de var med i resväskan, men jag visste inte när, var och hur han hade tänkt att fria. Och jag kunde inte för mitt liv tro att han verkligen skulle gå ner på knä!!! Det är nåt jag bara har skämtat lite om men inte trott att han skulle göra. Lyckan av att vara förlovad spred sig i hela kroppen och ögonblicket efter förevigades på bild, både vi två och på ringarna (bilder kommer senare). William tyckte dock inte att det var lika spännande för han sov sig igenom hela händelsen. ^^

Vi knatade runt i gamla stan och gick även förbi The Holyrood house Palace, drottningens sommarresidens typ. Vi kom dit strax före stängning och då det kostade ca 150 kr att gå in valde vi att bara kika från utsidan. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till på Starbucks och tog en fika. Peter fick en gigantisk kopp kaffe som jag blev avundsjuk på (koppen alltså, inte innehållet). Själv tog jag bara en dricka och lite fikabröd. Väl tillbaka vid hotellet tog vi det lugnt ett tag innan vi bestämde oss för att gå ut och äta. Vi var inte riktigt säkra på vad vi ville ha men till slut hamnade vi på en liten pizzeria med en jättetrevlig servitris. Första riktiga måltiden som nyförlovade blev alltså pizza för mig och pasta för Peter. *ler*

På lördagen var det tänkt att vi skulle ta en busstur för att få se lite mer av Skottlands natur. Det fanns en 1-dagarstur som gick till Highlands bl.a. vilken skulle vara perfekt, OM det inte vore så att man inte fick ha med sig barn under 5 år. Det blev alltså ingen dagsutflykt och istället valde vi att köpa biljett till de lokala turistbussarna i Edinburgh. Vi köpte en biljett som gällde för alla fyra bussar, den kostade 15 pund, en biljett för en buss kostade 12 pund. Vi åkte två bussar och bestämde oss för att äta innan vi tog nästa buss. Det fanns ett ställe som hade "stans bästa och godaste fish 'n' chips" vilket vi tyckte lät jättebra så vi gick dit. Hör och häpna, när vi kom dit fick vi veta att man inte fick ta in barn, då de inte hade tillstånd för det (vad var det, barnhatarlördag eller?) så vi blev hänvisade att gå till en annan restaurang. Vi började gå men vi hittade inget som tilltalade oss. Vi fortsatte att gå och William tyckte tydligen att det var tråkigt så han somnade i vagnen, till gunget av kullerstenar.

När vi hade gått i över två timmar var vi så hungriga att vi höll på att rasa ihop så vi bestämde oss för att ta "första bästa ställe", vilket råkade bli en restaurang alldeles intill hotellet. Det var lite skrattretande med tanke på att vi hade gått runt HELA både gamla och nya stan för att hitta ett bra matställe. Som tur var var maten jättegod och servicen toppen så mätt och glada (och trötta) gick vi till hotellet en sväng. Vi hade tänkt att ta en till turistbuss efter maten, då den bussen gick till en annan del av stan men när vi kom tillbaka till hotellet såg vi att den sista turen redan hade gått. Lite besvikna höll vi oss istället på hotellet den kvällen, med undantag av middag som intogs på Pizza Hut (varför äta på lokala ställen när man kan äta på de stora kedjorna? *skratt*).

Söndagen hann vi inte så mycket annat än att äta frukost. William fortsatte att charma ALLA och ett par som satt bredvid oss både på lördagen och söndagen undrade om vi inte kunde lämna honom när vi åkte. :P Vänligt men bestämt sa vi dock att vi gärna ville ha med honom hem igen. ^^ Efter frukost packade vi ihop det sista och begav oss till bussen som skulle ta oss till flygplatsen. Det tog väldigt lång tid att checka in och gå igenom säkerhetskontrollen så återigen stressade jag upp mig rejält. Det var dock inte nödvändigt då många var sena så planet blev försenat. När vi väl började rulla ut från gaten somnade William i min famn och där sov han, ända tills vi stannade vid gaten här hemma i Stockholm. Det var jätteskönt att han sov, bortsett från att jag satt som kratta och höll på att kissa på mig.

Vi hämtade vårt bagage och sen blev vi upphämtade av pappa som körde oss hem till Råcksta. :)

Ja, jag ber om ursäkt för att uppdateringen har dröjt men det tog sin lilla tid att sammanfatta resan. Har säkert missat massor och så men som jag skrev tidigare får ni väl fråga då. :P

Jag ska även försöka att ladda upp bilder sen men just nu har jag varken tid eller ork. ;) Håll tillgodo!

Ja då sitter man uppe i Orsa hos Peters mormor och morfar. Då vi inte hade några särskilda planer för midsommar så bestämde vi oss för att åka upp när Peters mamma frågade ifall vi ville det. Dock kom vi iväg alldeles för sent så vi var inte uppe förrän runt 01.30. :P Wille sov större delen av bilresan så han ville INTE sova sen när vi väl var framme.

Idag har vi inte gjort något särskilt. Jag och Peter passade på att "rymma" till Mora en liten vända medan Wille underhöll farmor och gammelmormor. Var faktiskt skönt att komma iväg bara vi men det kändes samtidigt lite konstigt att lilleman inte var med.

Nu ikväll har vi ätit massa midsommarmat: färskpotatis, sill, gräddfil, gräslök, skinka m.m. *mums* Känner att min mage är lite väl uttöjd men denna vecka är redan åt helvete gällande maten så ja, det får bli som det blir. Snart är det jordgubbar på matsedeln och det går alltid ner, oavsett hur mätt man är. *skratt*

Hemresan blir nog imorgon. Nog för att det är skönt att komma hemifrån men det är nästan skönare att komma hem. Sen tycker jag att det räcker att sova borta två nätter med William, han sover så dåligt på dagarna när vi är borta så han blir lätt övertrött. Dock är han en liten ängel som vanligt och charmar alla han träffar. *ler*

Idag ska vi också passa på att gratulera sötaste Alicia som blir ett helt år!!! Tiden går så himla fort! Vi är nu närmre Williams 1-årsdag än vad vi är hans födsel... ujujuj... vart tog min lilla bebis vägen? :O Men återigen, STORT GRATTIS TILL ALICIA PÅ 1-ÅRSDAGEN!!! :D

9 juni firade vi 2 år tillsammans. När jag tänker på hur mycket vi har hunnit med under de här två åren känns det snarare som att vi har varit tillsammans i 7-8 år. :) 2 år är bara början på vårt liv tillsammans, många fler ska det bli!! :)

Tyvärr blev inte dagen som jag hade hoppats då jag var tvungen att plugga hela kvällen, men vi har sagt att vi ska försöka ta igen det när skolan är slut.

Apropå skolan så är jag NÄSTAN klar, imorgon är dagen D, imorgon är det nämligen nationellt prov på hela kursen. Börjar bli lite nervös då det känns som att allt jag har lärt mig på något mystiskt sätt har försvunnit... men det blir säkert bra, godkänd är jag rätt övertygad om att jag blir, bara hoppas att jag lyckas bättre än så.

Shit, nu är det dags för mat känner jag! Min mage protesterade vilt nyss. Har inte ätit sen 8 imorse så börjar bli dags nu... får återkomma en annan dag!