Past, Present, Future
Mitt liv är så fullt upp just nu att jag knappt hinner fundera på att uppdatera här. Jag hoppas att ni inte har saknat mina inlägg alltför mycket.
Vad har hänt sen sist då?? Jaa.... jag har börjat köra buss i linjetrafik. Igår och idag har jag dock kört med handledare, men på måndag blir min första dag ensam i bussen. Ska bli roligt, få visa att jag kan på egen hand. Dessutom ska det bli skönt att inte ha ett par extra ögon med hela tiden. Visst, de är med för att hjälpa, det vet jag också, men man känner sig så otroligt granskad när man kör. Sen får vi väl se om det blir nåt mer köra... det vankas ju strejk fr.o.m. tisdag (om ingen överenskommelse görs/om inte Ekerö får dispens). Det vore lite roligt att få vara med om en strejk. :P Annars kör jag måndag-torsdag och lördag-söndag nästa vecka. Jag jobbar tydligen aldrig mer än fyra dagar i streck. Nice!! :)
Eftersom jobbet tar i stort sett all min vakna tid just nu (är så slut efter jobbet, igår var jag redo att gå och lägga mig vid 19) så hinner jag inte med så mycket annat. Har varit med pojken på "farmor-kalas" (hans farmor fyllde år så jag har träffat lite fler i hans släkt) plus att vi firade midsommar här med farfar, Maj-Britt och morfar så nu har han även träffat lite fler i min släkt. Jösses, det här börjar bli avancerat. ;) Nej då, men det sjuka är att vi bara har varit tillsammans ca 2½ vecka men det känns som typ flera månader, t.o.m. år. Känns så tryggt och stabilt så jag blir alldeles snurrig. Kan man inte vrida fram tiden så den stämmer med vad det känns som??
Som ni förstår går det alltså bra mellan mig och honom. :) Dock kommer vi inte träffas alls söndag kväll-fredag för han ska åka iväg till Malmö och Göteborg med jobbet. Blir spännande att se hur det går. Men äsch... jag är ju van, har haft distans i flera år. Bara att bita ihop så blir det bra när man träffas igen. :) Men saknad kommer han vara, mer än nånsin!!
Vad har mer hänt? Jo, vi har varit på dop. Nettans lilla Molly skulle döpas så det var vi och tittade på. Vilken liten sötnos hon är. Nu blir man ju inte ett dugg sugen på ett rosa litet paket. *skratt* Men äsch då, inte riktigt läge för det just nu va?? :P
I övrigt är allt som vanligt. Mitt tillstånd går upp och ner men betydligt oftare upp än ner, jobbet tar massa tid, tankar flyger iväg och livet rullar på. Saknar min sötnöt uppe i Rättvik sjukt mycket också, måste försöka få ihop till en träff snart alltså... det är inte okej att tiden rinner iväg såhär... :( *kärlek*
Nu ska jag gå och plocka ihop lite saker, hänga tvätt och plocka undan tvätt innan det är dags att börja röra sig mot pojkens hem. Imorgon blir det barnkalas och tantkalas. ;)
Vad har hänt sen sist då?? Jaa.... jag har börjat köra buss i linjetrafik. Igår och idag har jag dock kört med handledare, men på måndag blir min första dag ensam i bussen. Ska bli roligt, få visa att jag kan på egen hand. Dessutom ska det bli skönt att inte ha ett par extra ögon med hela tiden. Visst, de är med för att hjälpa, det vet jag också, men man känner sig så otroligt granskad när man kör. Sen får vi väl se om det blir nåt mer köra... det vankas ju strejk fr.o.m. tisdag (om ingen överenskommelse görs/om inte Ekerö får dispens). Det vore lite roligt att få vara med om en strejk. :P Annars kör jag måndag-torsdag och lördag-söndag nästa vecka. Jag jobbar tydligen aldrig mer än fyra dagar i streck. Nice!! :)
Eftersom jobbet tar i stort sett all min vakna tid just nu (är så slut efter jobbet, igår var jag redo att gå och lägga mig vid 19) så hinner jag inte med så mycket annat. Har varit med pojken på "farmor-kalas" (hans farmor fyllde år så jag har träffat lite fler i hans släkt) plus att vi firade midsommar här med farfar, Maj-Britt och morfar så nu har han även träffat lite fler i min släkt. Jösses, det här börjar bli avancerat. ;) Nej då, men det sjuka är att vi bara har varit tillsammans ca 2½ vecka men det känns som typ flera månader, t.o.m. år. Känns så tryggt och stabilt så jag blir alldeles snurrig. Kan man inte vrida fram tiden så den stämmer med vad det känns som??
Som ni förstår går det alltså bra mellan mig och honom. :) Dock kommer vi inte träffas alls söndag kväll-fredag för han ska åka iväg till Malmö och Göteborg med jobbet. Blir spännande att se hur det går. Men äsch... jag är ju van, har haft distans i flera år. Bara att bita ihop så blir det bra när man träffas igen. :) Men saknad kommer han vara, mer än nånsin!!
Vad har mer hänt? Jo, vi har varit på dop. Nettans lilla Molly skulle döpas så det var vi och tittade på. Vilken liten sötnos hon är. Nu blir man ju inte ett dugg sugen på ett rosa litet paket. *skratt* Men äsch då, inte riktigt läge för det just nu va?? :P
I övrigt är allt som vanligt. Mitt tillstånd går upp och ner men betydligt oftare upp än ner, jobbet tar massa tid, tankar flyger iväg och livet rullar på. Saknar min sötnöt uppe i Rättvik sjukt mycket också, måste försöka få ihop till en träff snart alltså... det är inte okej att tiden rinner iväg såhär... :( *kärlek*
Nu ska jag gå och plocka ihop lite saker, hänga tvätt och plocka undan tvätt innan det är dags att börja röra sig mot pojkens hem. Imorgon blir det barnkalas och tantkalas. ;)
Hittat hem?
Jag börjar tro att jag har hittat min andra hälft. Jag vet inte om det nånsin har känts såhär självklart för mig att vara med någon som det gör med honom. Han får mig att le, bara av att finnas i mina tankar, han gör små saker för mig som egentligen inte är så mycket men som betyder en hel del. Bara som ett exempel: idag kom jag hem från jobbet, satte mig vid skrivbordet och öppnade upp datorn. Där satt det en post-it som det stod "PUSS!" på. Jag startar datorn och då har jag fått små söta meddelanden på min MSN som han skrev igår kväll när jag sov. Det är sånt där som gör mig glad, de där små sakerna som man gör för att man vill, inte för att man måste.
Jag saknar honom direkt efter att vi har skiljts åt, jag kan knappt sitta still förrän jag får träffa honom igen. Jag älskar att somna i hans famn och det finns inget bättre än att vakna upp av hans mjuka smekning.
Jag är fortfarande rädd, men magkänslan säger att det här är bra, att det här är rätt, så rädslan börjar mer och mer försvinna. Han har redan sagt vad han känner, jag är inte riktigt redo att säga just de orden men jag tror att om han orkar vänta så kommer de, förr eller senare.
Du gör mig så fruktansvärt lycklig så du anar inte! Jag hoppas det här är på riktigt! Jag hoppas att jag har hittat hem!
Jag saknar honom direkt efter att vi har skiljts åt, jag kan knappt sitta still förrän jag får träffa honom igen. Jag älskar att somna i hans famn och det finns inget bättre än att vakna upp av hans mjuka smekning.
Jag är fortfarande rädd, men magkänslan säger att det här är bra, att det här är rätt, så rädslan börjar mer och mer försvinna. Han har redan sagt vad han känner, jag är inte riktigt redo att säga just de orden men jag tror att om han orkar vänta så kommer de, förr eller senare.
Du gör mig så fruktansvärt lycklig så du anar inte! Jag hoppas det här är på riktigt! Jag hoppas att jag har hittat hem!
Tillsvidareanställning
Det som skulle vara ett sommarjobb blev en tillsvidareanställning. Jag skrev på papprena idag och fr.o.m. idag är jag tillsvidareanställd på Swebus (dock med 6 månaders provanställning). Känns rätt bra då detta innebär att jag fr.o.m. nu kommer ha en fast inkomst vilket i sin tur leder till att jag kan betala mina skulder och dessutom börja leta efter egen lägenhet. Saker flyter på väldigt bra och det är skönt, efter några månaders oro över framtiden.
Jag började med linjeutbildningen idag också. Det är mycket att tänka på och det blir rörigt i huvudet av alla linjer som går kors och tvärs men jag ska väl lyckas lära mig det där också. :P Idag har jag också fått köra ledvagn och dessutom BACKAT med en sån!! Herre gud va bakvänt det blev i mitt huvud. Det är ju som att backa med släp men jag har ju aldrig gjort det plus att den är ledad så det blir lite krångligt. Fast det gick bra, fick beröm för min "fina känsla". :) Sen klantade jag i och för sig till det när vi var ute och körde. Fastnade lite i en sväng så jag var tvungen att backa... *pinsamt* Men äsch, det är bättre att göra misstagen nu än sen. ;)
Jag har också hämtat ut lite kläder idag. Inte allt, men en del. Jag har fått två långärmade skjortor, en vindjacka, en pikétröja, en scarf och ett skärp. Jag ska dessutom få två par byxor och tre kortärmade skjortor. Kärringen som hjälpte mig var en riktig surfitta. Jävlar alltså, hon och jag kommer aldrig att komma överens. :P Men ja, kläderna passade så jag gissade rätt bra på storlek (hon blev typ sur på mig när jag svarade "det beror ju helt på vad det är för typ av modell osv" när hon frågade vad jag hade för storlek i bl.a. skjortorna). Alltså seriöst, man kan väl vara lite trevlig? Annars ska man nog fan inte jobba med andra människor.
Imorgon är det återigen linjeutbildning. Då ska vi prata lite taxa och sen ut och åka bl.a. Adelsö-linjen. Det blir nog bra, fast jag är trött efter idag. Mycket köra och mycket att få in i huvudet. Dock tror jag att det kommer lägga sig på plats när man väl har hunnit smälta det.
Jag kommer att bli en GRYM busschaufför! *yey* :P
Jag började med linjeutbildningen idag också. Det är mycket att tänka på och det blir rörigt i huvudet av alla linjer som går kors och tvärs men jag ska väl lyckas lära mig det där också. :P Idag har jag också fått köra ledvagn och dessutom BACKAT med en sån!! Herre gud va bakvänt det blev i mitt huvud. Det är ju som att backa med släp men jag har ju aldrig gjort det plus att den är ledad så det blir lite krångligt. Fast det gick bra, fick beröm för min "fina känsla". :) Sen klantade jag i och för sig till det när vi var ute och körde. Fastnade lite i en sväng så jag var tvungen att backa... *pinsamt* Men äsch, det är bättre att göra misstagen nu än sen. ;)
Jag har också hämtat ut lite kläder idag. Inte allt, men en del. Jag har fått två långärmade skjortor, en vindjacka, en pikétröja, en scarf och ett skärp. Jag ska dessutom få två par byxor och tre kortärmade skjortor. Kärringen som hjälpte mig var en riktig surfitta. Jävlar alltså, hon och jag kommer aldrig att komma överens. :P Men ja, kläderna passade så jag gissade rätt bra på storlek (hon blev typ sur på mig när jag svarade "det beror ju helt på vad det är för typ av modell osv" när hon frågade vad jag hade för storlek i bl.a. skjortorna). Alltså seriöst, man kan väl vara lite trevlig? Annars ska man nog fan inte jobba med andra människor.
Imorgon är det återigen linjeutbildning. Då ska vi prata lite taxa och sen ut och åka bl.a. Adelsö-linjen. Det blir nog bra, fast jag är trött efter idag. Mycket köra och mycket att få in i huvudet. Dock tror jag att det kommer lägga sig på plats när man väl har hunnit smälta det.
Jag kommer att bli en GRYM busschaufför! *yey* :P
1+1=2
Jag är inte längre ensam. I mitt tidigare inlägg "En konstig känsla..." nämnde jag en "någon" som jag hade varit hos en hel del. Denna någon har blivit en permanent del i mitt liv och vi räknas nu som pojkvän och flickvän. Det känns lite konstigt att återigen vara i ett förhållande, lite rädd är jag allt, men samtidigt känns det väldigt bra och han är underbar mot mig (kanske t.o.m. mer än vad jag egentligen förtjänar).
Hittills funkar allt väldigt bra och jag är glad över att vi har tagit detta steg för steg utan att hoppa över något, allt har fått ta sin tid (men det har ändå gått fort som ni säkert har förstått). Han har hunnit med att träffa min familj och de verkar heller inte ha något emot honom och det är ju en fördel om det ska kunna bli något seriöst. Nu ska vi bara hinna med att lära känna varandra på djupet och se om vi är en så "perfect match" som det ibland känns som (när man t.o.m. har exakt likadana godispåsar, då är det skrämmande...).
Jag tycker om honom så jag hoppas att det här kan bli något riktigt bra.
Hittills funkar allt väldigt bra och jag är glad över att vi har tagit detta steg för steg utan att hoppa över något, allt har fått ta sin tid (men det har ändå gått fort som ni säkert har förstått). Han har hunnit med att träffa min familj och de verkar heller inte ha något emot honom och det är ju en fördel om det ska kunna bli något seriöst. Nu ska vi bara hinna med att lära känna varandra på djupet och se om vi är en så "perfect match" som det ibland känns som (när man t.o.m. har exakt likadana godispåsar, då är det skrämmande...).
Jag tycker om honom så jag hoppas att det här kan bli något riktigt bra.
En busschaufför, en busschaufför...
Då var busskörkortet äntligen mitt!! :D Klarade uppkörningen igår, med bravur!! *stolt* Gick hur bra som helst och jag var knappt nervös. Kändes så jäkla skönt!! :) Så på onsdag börjar jag linjeutbildning och sen kör jag den fem dagar (ons-tor-mån-tis-ons) och sen kör jag några dagar med handledare och sen börjar jag jobba på egen hand! *yey* Det allra mest positiva är självklart att fr.o.m. onsdag har jag en inkomst igen!! *dansar*
It's been a year now
8 juni... det är nu ett år sen mormor lämnade oss. Sorgen har inte blivit särskilt mycket lättare, det gör fortfarande lika ont när jag tänker på henne och jag kan fortfarande utan anledning börja gråta för minsta lilla. Trots allt har jag ändå tagit mig igenom det här året.
Jag rymde hemifrån igår, kände att jag inte klarade av att vara hemma. Eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle reagera så ville jag vara nån annanstans. Hittills har dagen funkat okej. Tårar har rullat, minnen har kommit tillbaka, smärtan finns i bröstet konstant men jag har trots allt lyckats få ett leende på läpparna några få gånger.
Jag har lite svårt att förstå att det verkligen är ett år sen, att hon inte har funnits hos oss på ett år. Det känns så tomt.
Jag har bestämt att jag ska åka till minneslunden idag. Jag har hittills bara varit där en enda gång. Jag har dock inte bestämt om jag ska åka själv eller om jag ska låta någon följa med som sällskap. Det kanske känns bättre att kunna vara där helt ensam samtidigt som det är skönt att veta att det finns någon där som kan hålla om en när det blir för jobbigt.
Just nu sitter jag och tänker på mamma. Vad gör hon idag? Jag har inte pratat med henne än och pappa är inte hemma. Hur tacklar hon allt det här? Hur har hennes år varit? Och morfar...
Jag har inte så mycket i huvudet just nu... jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Saknaden är enorm och smärtan nästan outhärdlig. Men jag tar mig igenom det här, det vet jag. Mitt liv fortsätter, med mormor i mina tankar.
Vila i frid mormor! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan! *kärlek*
Jag rymde hemifrån igår, kände att jag inte klarade av att vara hemma. Eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle reagera så ville jag vara nån annanstans. Hittills har dagen funkat okej. Tårar har rullat, minnen har kommit tillbaka, smärtan finns i bröstet konstant men jag har trots allt lyckats få ett leende på läpparna några få gånger.
Jag har lite svårt att förstå att det verkligen är ett år sen, att hon inte har funnits hos oss på ett år. Det känns så tomt.
Jag har bestämt att jag ska åka till minneslunden idag. Jag har hittills bara varit där en enda gång. Jag har dock inte bestämt om jag ska åka själv eller om jag ska låta någon följa med som sällskap. Det kanske känns bättre att kunna vara där helt ensam samtidigt som det är skönt att veta att det finns någon där som kan hålla om en när det blir för jobbigt.
Just nu sitter jag och tänker på mamma. Vad gör hon idag? Jag har inte pratat med henne än och pappa är inte hemma. Hur tacklar hon allt det här? Hur har hennes år varit? Och morfar...
Jag har inte så mycket i huvudet just nu... jag vet inte vad jag ska skriva riktigt. Saknaden är enorm och smärtan nästan outhärdlig. Men jag tar mig igenom det här, det vet jag. Mitt liv fortsätter, med mormor i mina tankar.
Vila i frid mormor! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan! *kärlek*
En konstig känsla...
Nu var det verkligen länge sen jag uppdaterade på riktigt. Det kanske börjar bli dags igen? Klockan är ungefär halv två och jag börjar bli lite seg i huvudet. Det har varit lite si och så med sömn de senaste nätterna av olika skäl.
Anledningarna till att jag inte har skrivit är flera men främst är det pga. att jag inte har vetat vad jag ska skriva om, och att jag har mått för bra för att känna ett lika stort behov som förut av att skriva. Som de flesta som läser min blogg vet, skriver jag mest (och bäst?) när jag mår dåligt, för det är då jag behöver det. Bloggen funkar som en slags terapi för mig och därför har jag svårt att "använda" den när jag mår bra. Samtidigt som jag ibland även behöver skriva av mig om bra saker som händer i mitt liv.
En av anledningarna till att det har varit lite si och så med sömnen senaste nätterna är för att jag har varit på rymmen. I söndags åkte jag och besökte en person och jag blev kvar där till fram emot småtimmarna. I måndags blev det återigen besök hos samma person och även igår hamnade jag hos denna någon. Det har blivit mycket filmtittande och en hel del prat, dessutom har det även hunnits med en del mys.
Ja, jag vet att jag låter väldigt hemlig just nu, men det är för att jag inte vet hur mycket jag vågar/vill/borde skriva om det. Jag vet inte riktigt vart det är på väg, det är lite för tidigt att säga tror jag, men denna någon får mig att må bra och jag trivs i dennes sällskap och det är ju en bra början.
Jag har en bra känsla i magen, samtidigt som tanken "är det FÖR bra?" finns i mitt huvud. Jag försöker tränga undan den och bara gå på känsla och låta allt bara ske men det är svårt... jag har ju alltid varit så att jag tänker alldeles för mycket och denna gång är verkligen inget undantag. Jag är livrädd för vad som kan hända? Tankarna snurrar genom huvudet hela tiden. "Ska jag våga släppa in någon igen?"
Vi får se... om det fortsätter att kännas såhär bra kanske det är dags att försöka igen... men det får väl tiden visa...
Snart är det 8 juni... jag kan inte förstå att det snart har gått ett år sen pappas samtal till Ellinor. Jag kan inte förstå att det är över ett år sen jag fick träffa dig. Smärtan har inte blivit mindre, det gör fortfarande olidligt ont varje gång jag tänker på dig. Jag saknar dig varje dag som går. Jag har fortfarande inte förstått att du aldrig mer kommer komma tillbaka. Söndag... jag bävar inför den dagen. Jag vågar inte ens fundera på vad som kommer att hända med mig. Jag vill bara försvinna från jordens yta, få gå upp i rök och gömma mig från allt vad omvärld heter. Jag kommer att fly. Jag kommer inte att klara av att vara hemma, med människor runt omkring mig. Jag måste bort... jag vet bara inte vart jag ska rymma för att lyckas hålla mig undan. Söndag... jag vill vrida tillbaka tiden för att slippa uppleva söndag.
Jag kommer alltid att älska dig!!
Anledningarna till att jag inte har skrivit är flera men främst är det pga. att jag inte har vetat vad jag ska skriva om, och att jag har mått för bra för att känna ett lika stort behov som förut av att skriva. Som de flesta som läser min blogg vet, skriver jag mest (och bäst?) när jag mår dåligt, för det är då jag behöver det. Bloggen funkar som en slags terapi för mig och därför har jag svårt att "använda" den när jag mår bra. Samtidigt som jag ibland även behöver skriva av mig om bra saker som händer i mitt liv.
En av anledningarna till att det har varit lite si och så med sömnen senaste nätterna är för att jag har varit på rymmen. I söndags åkte jag och besökte en person och jag blev kvar där till fram emot småtimmarna. I måndags blev det återigen besök hos samma person och även igår hamnade jag hos denna någon. Det har blivit mycket filmtittande och en hel del prat, dessutom har det även hunnits med en del mys.
Ja, jag vet att jag låter väldigt hemlig just nu, men det är för att jag inte vet hur mycket jag vågar/vill/borde skriva om det. Jag vet inte riktigt vart det är på väg, det är lite för tidigt att säga tror jag, men denna någon får mig att må bra och jag trivs i dennes sällskap och det är ju en bra början.
Jag har en bra känsla i magen, samtidigt som tanken "är det FÖR bra?" finns i mitt huvud. Jag försöker tränga undan den och bara gå på känsla och låta allt bara ske men det är svårt... jag har ju alltid varit så att jag tänker alldeles för mycket och denna gång är verkligen inget undantag. Jag är livrädd för vad som kan hända? Tankarna snurrar genom huvudet hela tiden. "Ska jag våga släppa in någon igen?"
Vi får se... om det fortsätter att kännas såhär bra kanske det är dags att försöka igen... men det får väl tiden visa...
Snart är det 8 juni... jag kan inte förstå att det snart har gått ett år sen pappas samtal till Ellinor. Jag kan inte förstå att det är över ett år sen jag fick träffa dig. Smärtan har inte blivit mindre, det gör fortfarande olidligt ont varje gång jag tänker på dig. Jag saknar dig varje dag som går. Jag har fortfarande inte förstått att du aldrig mer kommer komma tillbaka. Söndag... jag bävar inför den dagen. Jag vågar inte ens fundera på vad som kommer att hända med mig. Jag vill bara försvinna från jordens yta, få gå upp i rök och gömma mig från allt vad omvärld heter. Jag kommer att fly. Jag kommer inte att klara av att vara hemma, med människor runt omkring mig. Jag måste bort... jag vet bara inte vart jag ska rymma för att lyckas hålla mig undan. Söndag... jag vill vrida tillbaka tiden för att slippa uppleva söndag.
Jag kommer alltid att älska dig!!