Skola o jobb
Tänk vad det ibland händer saker utan att man hinner med. Jag har fått svar från både Södertörn o Västanvik, kom in på båda. Det blev ju lite jobbigt med "ja" från båda men samtidigt kändes det ju roligt att båda ville ha mig. :) Dock har jag bestämt mig. Det blir Västanvik! Så 27 augusti börjar jag skolan uppe i Leksand. Jag ska tydligen bli dalkulla. *skratt* Det känns som att jag behöver komma bort från Stockholm, bort från allt som varit o bara testa ett nytt spår. Antingen trivs jag jättebra eller så kommer jag bara längta hem. Det visar sig. Men flytt blir det. Jag har väl tänkt att jag ska ha nån typ av "avskedsfest" eller nåt innan jag åker, man måste ju hinna träffa alla en "sista" gång. Men ja, nu vet ni. Jag kommer lämna Stockholm i augusti. *känns sååå skönt* Men fan va jag kommer sakna alla vänner, handbollen o familjen!! Men ni finns väl kvar??
Jobbet knatar på som vanligt. Känns helt okej just nu faktiskt. :) Har kommit över den där första chocken med 12-23passen. Nog för att jag fortfarande har såna pass men nu börjar jag bli van. Hittills har jag ju jobbat i stort sett ALLA dagar som Gröna Lund har varit öppet men nu börjar mitt "riktiga" schema snart, då jag jobbar 12-23 två dagar o sen 17-23 tre dagar o ledig två dagar.
Vi har iaf skoj på jobbet. ;) O kramas gör vi. *skratt* Fan va folk springer runt o kramas. Men det är bara mysigt, man behöver det ibland. Dessutom har jag fått mig några "hang-arounds" som vi kallar dem. Det är oftast killar/tjejer i yngre tonåren som hänger efter en o hälsar på en osv. Jag har mitt lilla killgäng som har stenkoll på mig. *skratt* De är väl typ 13-14 år eller nåt sånt. Det började med att en av killarna, T, kände igen mig från Lilla Fritt Fall när jag stod på Jetline o sen har det bara fortsatt med hans kompisar. Men det är roligt, de är charmiga. *ler* De blev huuuur glada som helst idag när jag hälsade specifikt till dem i högtalarna på Extreme. Tänk att så lite kan göra så mycket. Haha. Det värsta var bara att efter jag hade gjort det så ville typ halva kön att jag skulle hälsa specifikt till dem. Det går nog inte att hälsa på typ 15 pers. Får hålla mig till T o hans gäng, de kan få känna sig lite speciella. ;) Vi blir ju väldigt ofta igenkända av ungdomarna, speciellt de som har guldkort o ränner där konstant. :P
Mormor har blivit lite piggare. Förra måndagen var hon så dålig att de inte visste om hon skulle klara sig. Hon fick antibiotika o grejer o det verkade hjälpa. Hon hade tydligen nån påbörjan till blodförgiftning samt nån infektion i kroppen (som om lungcancern o hjärntumören inte vore nog??) så det tog riktigt hårt på henne. Men som sagt, antibiotikan hjälpte o hon blev lite piggare. Bara hoppas på att hon hänger kvar ett tag till (så länge hon inte har ont eller nåt sånt, jag vill ju inte att hon ska lida).
Jag borde verkligen gå o sova. Är trött. Klockan är 01. Tur att jag jobbar 15-23 imorgon också. Det är skönt när man börjar så sent, då hinner man verkligen sova ut ordentligt. När det har varit som värst, då har jag jobbat 12-22, 12-23, 12-23 o 12-20/10-20. Det är riktigt jobbigt att sluta 23, inte va hemma förrän TIDIGAST 00, upp typ SENAST 9.30 för att åka o jobba i elva timmar igen. Men ja... jobbar man inte så får man inga pengar, jag får väl se det så. :P Dessutom är det bättre pengar när man jobbar kvällspass o helger. Det tråkiga är att jag alltid jobbar när alla andra är lediga, det är ju lite surt.
Men men... GODNATT!!!
Jobbet knatar på som vanligt. Känns helt okej just nu faktiskt. :) Har kommit över den där första chocken med 12-23passen. Nog för att jag fortfarande har såna pass men nu börjar jag bli van. Hittills har jag ju jobbat i stort sett ALLA dagar som Gröna Lund har varit öppet men nu börjar mitt "riktiga" schema snart, då jag jobbar 12-23 två dagar o sen 17-23 tre dagar o ledig två dagar.
Vi har iaf skoj på jobbet. ;) O kramas gör vi. *skratt* Fan va folk springer runt o kramas. Men det är bara mysigt, man behöver det ibland. Dessutom har jag fått mig några "hang-arounds" som vi kallar dem. Det är oftast killar/tjejer i yngre tonåren som hänger efter en o hälsar på en osv. Jag har mitt lilla killgäng som har stenkoll på mig. *skratt* De är väl typ 13-14 år eller nåt sånt. Det började med att en av killarna, T, kände igen mig från Lilla Fritt Fall när jag stod på Jetline o sen har det bara fortsatt med hans kompisar. Men det är roligt, de är charmiga. *ler* De blev huuuur glada som helst idag när jag hälsade specifikt till dem i högtalarna på Extreme. Tänk att så lite kan göra så mycket. Haha. Det värsta var bara att efter jag hade gjort det så ville typ halva kön att jag skulle hälsa specifikt till dem. Det går nog inte att hälsa på typ 15 pers. Får hålla mig till T o hans gäng, de kan få känna sig lite speciella. ;) Vi blir ju väldigt ofta igenkända av ungdomarna, speciellt de som har guldkort o ränner där konstant. :P
Mormor har blivit lite piggare. Förra måndagen var hon så dålig att de inte visste om hon skulle klara sig. Hon fick antibiotika o grejer o det verkade hjälpa. Hon hade tydligen nån påbörjan till blodförgiftning samt nån infektion i kroppen (som om lungcancern o hjärntumören inte vore nog??) så det tog riktigt hårt på henne. Men som sagt, antibiotikan hjälpte o hon blev lite piggare. Bara hoppas på att hon hänger kvar ett tag till (så länge hon inte har ont eller nåt sånt, jag vill ju inte att hon ska lida).
Jag borde verkligen gå o sova. Är trött. Klockan är 01. Tur att jag jobbar 15-23 imorgon också. Det är skönt när man börjar så sent, då hinner man verkligen sova ut ordentligt. När det har varit som värst, då har jag jobbat 12-22, 12-23, 12-23 o 12-20/10-20. Det är riktigt jobbigt att sluta 23, inte va hemma förrän TIDIGAST 00, upp typ SENAST 9.30 för att åka o jobba i elva timmar igen. Men ja... jobbar man inte så får man inga pengar, jag får väl se det så. :P Dessutom är det bättre pengar när man jobbar kvällspass o helger. Det tråkiga är att jag alltid jobbar när alla andra är lediga, det är ju lite surt.
Men men... GODNATT!!!
Mormor...
Hon blir bara sämre o sämre. Det går så fort att jag inte ens hinner med att tänka. Det var ju inte länge sen vi trodde att det bara var en förkylning. En förkylning som har visat sig vara både KOL, lungcancer o tumör i hjärnan. Skulle inte bli förvånad om det dyker upp nåt mer.
Hon orkar ingenting längre... de pratar om att lägga in henne. Det gör mig så sjukt rädd. Tankarna går direkt till farmor. Hon fick cancer. Läkarna gav henne två år. Fem år senare levde hon fortfarande. Hon blev sämre. De lade in henne. En halv dag senare dog hon. Jag tycker inte om sjukhus. Även fast det inte är deras fel känns det som att de dödar folk. Man tappar orken o gnistan när man kommer till sjukhus. Man smittas av alla sjukdomar, om än bara psykiskt. Sjukhus = sjukt hus.
Farmor: jag tänker på dig ofta. Önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden så jag åtminstone kunde få spendera mer tid med dig de sista månaderna. Jag ångrar mig att jag inte gjorde det men jag var så liten. Jag var rädd o förstod inte riktigt vad som höll på att hända. Älskar dig!
Mormor: jag önskar varje dag att du ska bli bättre men jag börjar förstå att det inte kommer hända. Jag mår så dåligt över att se dig sjuk, o ännu värre blir det av att se in i mammas ögon o se hur ont hon har. Jag hoppas verkligen att vi får ha kvar dig ett tag till, men jag vill inte att du ska lida. Älskar dig!
Ni som röker: ni är så jävla korkade!!! Tror ni att det som står på cigarettpaketen bara är på skämt? Tror ni att man skriver det bara för att jävlas med er?? Hur kan man lägga ut så mycket pengar på något som långsamt (eller snabbt för den delen) tar livet av en?? *förbannad o oförstående*
Jag jobbar sjukt mycket just nu. I stort sett alla dagar jobbar jag 10-11 timmar. Det tar knäcken på mig. Men vad har jag för val? Måste jobba. Måste få ihop pengar. Men tankarna är inte på jobbet längre. Tankarna är långt borta. Hos mormor, hos Robin, hos andra djupa frågor som drar ner mitt sinne. Jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag börjar få känslan av att jag kommer gå in i väggen. Kroppen börjar säga ifrån. Hjärnan har sagt ifrån för länge sen.
Hon orkar ingenting längre... de pratar om att lägga in henne. Det gör mig så sjukt rädd. Tankarna går direkt till farmor. Hon fick cancer. Läkarna gav henne två år. Fem år senare levde hon fortfarande. Hon blev sämre. De lade in henne. En halv dag senare dog hon. Jag tycker inte om sjukhus. Även fast det inte är deras fel känns det som att de dödar folk. Man tappar orken o gnistan när man kommer till sjukhus. Man smittas av alla sjukdomar, om än bara psykiskt. Sjukhus = sjukt hus.
Farmor: jag tänker på dig ofta. Önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden så jag åtminstone kunde få spendera mer tid med dig de sista månaderna. Jag ångrar mig att jag inte gjorde det men jag var så liten. Jag var rädd o förstod inte riktigt vad som höll på att hända. Älskar dig!
Mormor: jag önskar varje dag att du ska bli bättre men jag börjar förstå att det inte kommer hända. Jag mår så dåligt över att se dig sjuk, o ännu värre blir det av att se in i mammas ögon o se hur ont hon har. Jag hoppas verkligen att vi får ha kvar dig ett tag till, men jag vill inte att du ska lida. Älskar dig!
Ni som röker: ni är så jävla korkade!!! Tror ni att det som står på cigarettpaketen bara är på skämt? Tror ni att man skriver det bara för att jävlas med er?? Hur kan man lägga ut så mycket pengar på något som långsamt (eller snabbt för den delen) tar livet av en?? *förbannad o oförstående*
Jag jobbar sjukt mycket just nu. I stort sett alla dagar jobbar jag 10-11 timmar. Det tar knäcken på mig. Men vad har jag för val? Måste jobba. Måste få ihop pengar. Men tankarna är inte på jobbet längre. Tankarna är långt borta. Hos mormor, hos Robin, hos andra djupa frågor som drar ner mitt sinne. Jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag börjar få känslan av att jag kommer gå in i väggen. Kroppen börjar säga ifrån. Hjärnan har sagt ifrån för länge sen.
Inte en jävla aning
Han hörde av sig. Han sa att han ville träffa mig. Han sa att han ville se vart vi stod. Han sa att det fortfarande fanns känslor. Han gav mig hopp. Jag åkte dit. Det kändes bra. Det gjorde ont. Jag åkte hem. Jag lade allt i Hans händer. Han hör inte av sig. Jag älskar Honom. Jag hatar Honom. Jag vill gå vidare. Jag orkar inte mer. Jag hatar att jag älskar Honom.
Det finns en annan. På vilken nivå vet jag inte. Men han finns där. Han är gullig o han får mig att känna mig uppskattad. Vad som kommer hända vet jag inte. Det finns en annan. Men det är just det. Han är en annan. Jag hatar att jag älskar Honom.
Har börjat på jobbet nu. Trivs riktigt bra men det är långa dagar o det är sjukt jobbigt. Har jobbat 12-22 tre dagar o 12-20 en dag. Är nu ledig i två dagar o det behöver jag verkligen. Det värsta är att jag har typ blivit förkyld så jag kan inte riktigt njuta av min ledighet. :( Igår hade vi lite "after work" på vad som tydligen är en stammispub på Skeppsbron. Hamnade dock med folk som kanske inte riktigt är mitt umgänge så jag valde att gå hem rätt tidigt. Var dessutom sjukt sliten så jag orkade inte försöka va översocial. Men det var ändå trevligt att faktiskt göra nåt annat än åka raka vägen hem.
På fredag ska jag, Mika o Hasse på Flatklubb. *skratt* Dock slutar jag 23 så det blir sent o dessutom jobbar jag 12-23 dan efter så vi får väl se hur det går. Men vi ska fan dit!!!! Eller hur sötnos!?! *ler*
Har fått reda på att mormor har lungcancer. Mamma mår skit. Jag mår skit. Ingen vet vad som kommer hända. Det är jobbigt att gå runt i ovissheten. Mormor jag tänker på dig!!
Det blev en liten uppdatering nu iaf... skulle nog kunna skriva så mycket mer men jag vet inte riktigt om vad. Känner mig så förvirrad av allt ändå.