denna dag...

... borde förintas o glömmas bort för alltid... *bättre uppdatering kommer men nu är klockan mycket o jag är arg/besviken*

1 månad till julafton...

...o jag har inte ens funderat på vad julen ska innehålla i år.

Jag tycker fortfarande att det är alldeles för tidigt att börja sjunga julsånger o göra julpyssel o speciellt att fundera på julklappar men idag slog det mig: nästa söndag är det redan första advent o sen kommer det bara rulla på. Jag har ingen som helst julkänsla i mig o några julklappar kommer det nog inte bli i år. Jag har nog inte råd med det om jag ska vara helt ärlig. Dessutom vet jag inte riktigt vem jag ska köpa till. Visst, det finns alltid folk man skulle kunna ge till men det känns samtidigt som att det faktiskt inte spelar någon större roll. Den enda jag kanske borde köpa nåt till är väl Robin men han är så ruggigt dålig på att hitta på julklappar så jag vet inte om jag ens kommer få nåt av honom *tvivlar starkt*. Sen är det väl systerdottern men hon är så pass liten fortfarande så det känns som att hon inte har nån riktig koll på varför hon får en present. Men nånting ska hon väl i alla fall få, om inte annat för öppnandets skull. :P Själv önskar jag mig typ ingenting längre. Visst, det finns alltid saker jag vill ha men nu har jag antingen råd med det själv eller så är det så pass dyrt att ingen skulle ha råd att köpa det till mig i alla fall.



Jag vet inte varför men jag har kommit på mig själv med att ha varit ganska deprimerad runt jul o nyår de senaste åren. Jag undrar om det beror på att man så länge går o längtar efter julen o sen när den väl kommer är den över på en så kort stund att om man blinkar kan man missa ögonblicket.



Jag vill att julen ska innebära lugn o ro, mycket umgänge med nära o kära, gran o tända ljus, glögg, lussebullar, pepparkakor, mycket snö men framför allt, den fridfulla stillheten som kommer runt jul o som får mig att stanna upp i alla mina tankar o bara le o känna mig varm i hela kroppen. Jag behöver julen, som den fridfulla tid den borde vara, o inte som en sönderstressad period som människor spenderar alldeles för mycket pengar på o sen går in i väggen.



Snälla någon, ge mig en vit o underbar jul i år!!

NOTIS! ni som läser...

...lämna gärna ett litet spår så jag vet vilka ni är. Känns lite konstigt att ni vet så mycket utan att jag vet vilka ni är som vet. O Fortsätt att läsa! :)


Är det här det som kallas liv?...

... i så fall vill jag inte längre vara med!! För det här suger verkligen.

Jag har blivit den som går runt o är bitter, den som går runt o avundas alla andra som verkar ha ett mer intressant o innehållsrikt liv än vad jag själv har (det är inte svårt).

Hur gör man för att ha roligt? Hur gör man för att träffa folk o ha underbara vänner som vill umgås o finnas där för en? Visst, jag har mina ljusglimtar men de känns alltid tillfälliga. Jag har alltid känslan "ja, jag har rolig nu men så fort jag kommer hem är jag tillbaka i mitt gamla liv".

Kan inte någon lära mig hur man gör när man har roligt o trivs med livet? Hur gör man för att känna sig som en hel människa?



Jag trivs inte med mitt jobb. Det är inte jag som går till jobbet varje dag, det är en fasad som varje morgon tvingar sig dit. Jag är inte den personen som orkar vara glad o trevlig varje dag utan att få någonting tillbaka, jag är inte den som tycker om att göra samma sak varje dag o njuta av det. Jag trodde jag var den personen men jag är tydligen inte det. Det allra värsta är att jag vet inte vilken person jag är, vilket jobb som skulle stimulera mig så pass att jag aldrig känner mig uttråkad. För det är just det jag gör; jag känner mig uttråkad o det leder till att jag inte anstränger mig.



Hur i helvete gör man för att hitta alla pusselbitar i sitt liv?? Hur i helvete gör man för att vara lycklig??

Nytt hem men samma gamla Sandra

Jaha... då har man flyttat för första gången i sitt "minnesliv" (jag var 2½ år sist vi flyttade så det har jag inget som helst minne av). Känns rätt bra faktiskt, tycker dock att det är lite trist att vi inte flyttade så långt, att det fortfarande är samma område o en likadan lägenhet (förutom att mitt lilla rum inte finns längre).

Vad har då blivit skillnaden efter flytten då?? INGENTING är mitt svar på det. Mitt liv är fortfarande lika tråkigt o innehållslöst.

TILL ALLA ER SOM HAR UNDRAT: Jag lever o mår bra, men jag har inte haft någon som helst tillgång till internet o bara för att isolera mig helt har jag inte haft ett öre på mobilen heller (det har jag fortfarande inte). Men nu har jag ÄNTLIGEN internet hemma o MSN är "up and running again".

Till er som jag anser vara mina vänner: snälla hör av er! Jag saknar er massor! Nånstans måste det gå att klämma in lite socialt liv också mitt i allt jobb o handbollsspelande.

Mika, om du läser detta: det är dags för en fika igen tycker jag! ;)

Det kommer nåt annat, mer spännande vid ett senare tillfälle, nu ville jag bara tala om att jag lever!

*gone*