Är det här det som kallas liv?...
... i så fall vill jag inte längre vara med!! För det här suger verkligen.
Jag har blivit den som går runt o är bitter, den som går runt o avundas alla andra som verkar ha ett mer intressant o innehållsrikt liv än vad jag själv har (det är inte svårt).
Hur gör man för att ha roligt? Hur gör man för att träffa folk o ha underbara vänner som vill umgås o finnas där för en? Visst, jag har mina ljusglimtar men de känns alltid tillfälliga. Jag har alltid känslan "ja, jag har rolig nu men så fort jag kommer hem är jag tillbaka i mitt gamla liv".
Kan inte någon lära mig hur man gör när man har roligt o trivs med livet? Hur gör man för att känna sig som en hel människa?
Jag trivs inte med mitt jobb. Det är inte jag som går till jobbet varje dag, det är en fasad som varje morgon tvingar sig dit. Jag är inte den personen som orkar vara glad o trevlig varje dag utan att få någonting tillbaka, jag är inte den som tycker om att göra samma sak varje dag o njuta av det. Jag trodde jag var den personen men jag är tydligen inte det. Det allra värsta är att jag vet inte vilken person jag är, vilket jobb som skulle stimulera mig så pass att jag aldrig känner mig uttråkad. För det är just det jag gör; jag känner mig uttråkad o det leder till att jag inte anstränger mig.
Hur i helvete gör man för att hitta alla pusselbitar i sitt liv?? Hur i helvete gör man för att vara lycklig??
Hej gumman...
du undrar hur man får ett "intressant liv", hur man hittar glädje. Jag har bara mitt egna förslag att komma med, men när jag kände det som jag tror att du känner, den här bitterheten och uppgivenheten tillsammans med det dystra gråa...då va d verkligen svårt att förstå att livet kunde vara en gåva att va tacksam över.. men vet du va? det ´som ger mig ett inehållsrikt liv, är min tro. Att Gud kan vara så påvDeterkande på ens liv utan att man egentligen varken rår på det eller förstår, o ibland ser man det inte ens. Jag tror att nyckeln till det livet du söker finns inom dig. Det är bara du som kan hitta den.. personligen tror jag att Gud "funkar" för alla =) men jag menar, varje dag har sin glimt av solen. Det gäller bara att inte missa den. Det finns så mkt att uppskatta och glädjas över som tas förgivet, det finns så mkt att se och upptäcka och utveckla i den lilla vardagen, men ju äldre vi blir desto mer av det glömmer vi bort. Jag har lärt mig att vara tacksam för att jag lever även när hela världen är emot mig och alla omständigheter och områden är mörka orosmoln...för att jag vet att det finns nåt djupare, nåt som inte denna världen kan ta ifrån mig, som ger mig trygghet, glädje, lycka och även kärlek...
Det kanske låter som tragiskt flum för dig hehe, men seriöst så, ditt liv får en helt annan vinkel om du lär dig se solen varje dag. Och hittar du nåt att vara glad över när allt pekar åt motsatta hållet så blir du både starkare och "intressantare", en förebild och en klippa för så många på ett helt nytt sätt än vad du varit och är just nu. DU får ut någonting av det dessutom, som väger mer än d "lilla" du kanske hittills upplevt.
Nu pratar jag som om jag känner dig bäst i världen, o det vet jag att jag itne gör..så ta inte illa upp eller nåt =) jag försöker bara peka på vem/vad som lugnar min storm och som får mig att se att havet är underbart en vacker sommardag, och det stormar inte alltid. STOR KRAM!! ps. vi måste ta den där fikadagen nån gång oxå!