Sandra "melondoft" Ekdahl

Efter *host* sa jag att jag skulle skita i killar. Jag skulle ta det lugnt och bara fokusera på mig själv. Jag tänkte börja avsky dessa trebenta varelser bara för att slippa dem. Jag var t.o.m. inne på att följa Mikas råd om "slamphöst" (vilket handlade om i förenklad version att bete sig precis som killar: ligga med någon och sedan försvinna som om det aldrig hade hänt, helt enkelt; one-night-stands). Men jag var inte ens sugen på det. Jag ville bara hålla mig borta från allt vad de manliga könet innebar.

I början gick det bra. Jag blev sådär bitter så fort någon nämnde killar. Det värsta var att egentligen var jag mer avundsjuk. Inte så mycket av den anledningen att jag bara MÅSTE ha en pojkvän, utan snarare pga. att jag har ett så otroligt stort behov av närhet och allt vad det innebär (kramar, pussar, kyssar, mys, gos, kel, smek, vackra ord, förtrollande blickar etc.). Om jag inte får detta behov tillfredsställt fungerar jag inte riktigt. Jag måste få det tillfredsställt, annars kan det sluta med abstinensbesvär och sinnesförvirring.

Till er som fortfarande saknar en uppdatering av "På kvällen blev det mat och bio (återkommer till det lite senare)" kommer här en (kort) resumé. Jag var faktiskt på dejt i söndags. Nu tänker ni: skulle inte du skita i killar?? Jo, det var tanken men det var någon som "tjatade" till sig en dejt *retas med personen ifråga*. Jag ångrar dock inte att jag gick. Jag har aldrig varit med om en så avslappnad dejt som den, där jag har kunnat sitta och prata helt obehindrat (fråga honom hur hans öron mår *ehrm* skavsår??). Efter maten och otaliga samtalsämnen gick vi på bio och såg "Råttatouille". Söt film, hade riktigt roligt emellanåt. :) Det blev faktiskt lite hålla handen också under filmen. :) Efter filmen följdes vi åt till T-centralen där jag skulle till tunnelbanan och han till pendeltåget. Kvällen avslutades med en kram och vi skiljdes åt.

Nu är det faktiskt så att jag träffade honom igår igen, dock lite mer privat (hemma hos honom). Och just av den anledningen så kommer ni tyvärr inte få några smaskiga detaljer från gårdagen. *ler* Dessa hålles för mig själv.

Ja, vad händer då mellan mig och den här killen?? Svar: Jag har inte den blekaste aning. Han är jättemysig och vi har hur roligt som helst tillsammans men jag har faktiskt ingen aning om vart han står eller vad han vill eller någonting. Jag får nog helt enkelt låta tiden utvisa det (om han inte får för sig att berätta vad det är han vill men det återstår att se).

Summa summarum: Lovet har varit riktigt bra hittills, om än att tiden går alldeles för fort. Trots att det bara är onsdag idag känns det som att det snart är lördag och dags att åka hem till skogen igen. Jag är kluven. Jag både längtar hem och vill stanna här. Men vardagen hinner alltid ikapp en. Och jag vet att jag trivs däruppe, trots att jag är född storstadsmänniska.

I fredags rullade bilen hem till Sthlm. Fullpackad var den, hade med mig tre stycken som sällskap plus all packning så den fick slita hårt för att orka. Men vi kom ner i alla fall och efter att jag hade släppt av alla åkte jag hem till mamma och pappa. Det blev middag och sen rymma till Mika en stund. Hämtade upp henne i Åkeshov, åkte och handlade, sen hem till henne för att dricka te och snacka skit. *saknat* Jag var hur trött som helst eftersom jag hade varit uppe sen 5.30 men jag kände ändå inte för att bara sitta hemma så vi bestämde oss för att gå ut i alla fall, trots min trötthet. Vi gjorde oss iordning och sen rullade vi in till stan. "Som vanligt" gick vi till Anchor men besvikelsen var ett faktum när vi kom dit: ALLA killar var antingen 1,50 långa, över 35, skalliga eller alltihop. Dessutom var det typ helt dött, trots att det var hyfsat mycket folk. Efter att jag hade suttit och försökt lära Mika lite tecken (man måste ju kunna säga att det står en söt kille bredvid utan att han hör) bestämde vi oss för att ge upp och åka hem. Det blev alltså en tidigt kväll och jag tror att jag låg i sängen igen redan innan 01. Bästa kommentaren den kvällen (efter att vi har hämtat våra jackor i garderoben och gått ut från Anchor):

Mika: Sandra, han såååå spanade in dig!!!
Jag: Ja, och jag såååå dissade honom.
(om killen som stod o råblängde på mig vid garderoben)


I lördags blev det att åka iväg och handla med mamma och pappa. Vet inte varför men jag ÄLSKAR att handla mat och sånt. Nån konstig nojja jag har (en av alla mina nojjor). Efter all handling åkte vi förbi Subway i Vällingby *älskar* och sen hem för att äta. Vid 16 var jag och mamma iväg för att titta på när Westermalm (tyvärr) fick stryk av BK Söder. Trist att de förlorade men det var kul att se dem igen. :) *saknar* På kvällen hade jag, mamma och pappa lite räkfrossa. *mums* Mamma och jag hade köpt färska räkor när vi var och handlade så vi passade på att mumsa i oss dem. Sen möblerade vi om i vardagsrummet (fråga mig inte riktigt varför, något påhitt mamma och pappa fick för sig :P) och kvällen avslutades med att titta på "En prinsessas dagbok 2".


Igår (söndag) åkte jag och pappa först till Biltema och sen hem till farfar. Min bil var så grymt skitig att jag knappt vågade titta på den så jag hade bestämt mig för att jag skulle tvätta den (INNAN all snö kommer). Först tvättade jag den på utsidan (aaaah, min bil ÄR faktiskt klarröd, inte smutsröd), sen fikade vi och efter det gick jag ut och tvättade den invändigt också (lika bra när man ändå håller på). På kvällen blev det mat och bio (återkommer till det lite senare).

Helgen har varit riktigt trevlig, bara att hoppas att veckan tänker fortsätta på samma spår. :)

Idag skulle du ha fyllt 70 år.

Flera gånger när jag har gått runt i affärer o sett elefanter har tanken "en sån skulle man köpa till mormor" slagit mig. Mormor älskade elefanter. I många många år har hon samlat på prydnadselefanter o dyl. Hon har en stor samling. Varje gång hon fyllde år fick hon åtminstone en elefant i present. Samma sak vid jul. Det var aldrig svårt att hitta någon present till henne, man kunde alltid köpa en elefant av någon slag.

Jag kan inte längre se elefanter utan att få en smärta i bröstet. Elefanter för mig direkt till minnet av mormor. Elefanter kommer alltid påminna mig om mormor.

På samma sätt kommer jag alltid ha en speciell relation till "Jag hade en gång en båt" och "Somliga går med trasiga skor" av Cornelis Vreeswijk samt "Du är den ende" av Lill Lindfors. De spelades nämligen på mormors begravning. Det var så vackert, spelades på tvärflöjt av en otroligt duktig flöjtist.

Jag har förgäves försökt att få tag i sjätte versen i "Härlig är jorden". Den finns verkligen ingenstans förutom i den psalmboken vi använde på begravningen. Det värsta är att jag kommer inte ens ihåg vilken det var. Men mamma har sagt att hon skulle se om hon kunde få tag i den.

Ljuset jag tände för mormor i Leksands kyrka.

Sonia Elisabeth Lundgren
*10 oktober 1937

+8 juni 2007

Stockholm