Sandra "melondoft" Ekdahl

Efter *host* sa jag att jag skulle skita i killar. Jag skulle ta det lugnt och bara fokusera på mig själv. Jag tänkte börja avsky dessa trebenta varelser bara för att slippa dem. Jag var t.o.m. inne på att följa Mikas råd om "slamphöst" (vilket handlade om i förenklad version att bete sig precis som killar: ligga med någon och sedan försvinna som om det aldrig hade hänt, helt enkelt; one-night-stands). Men jag var inte ens sugen på det. Jag ville bara hålla mig borta från allt vad de manliga könet innebar.

I början gick det bra. Jag blev sådär bitter så fort någon nämnde killar. Det värsta var att egentligen var jag mer avundsjuk. Inte så mycket av den anledningen att jag bara MÅSTE ha en pojkvän, utan snarare pga. att jag har ett så otroligt stort behov av närhet och allt vad det innebär (kramar, pussar, kyssar, mys, gos, kel, smek, vackra ord, förtrollande blickar etc.). Om jag inte får detta behov tillfredsställt fungerar jag inte riktigt. Jag måste få det tillfredsställt, annars kan det sluta med abstinensbesvär och sinnesförvirring.

Till er som fortfarande saknar en uppdatering av "På kvällen blev det mat och bio (återkommer till det lite senare)" kommer här en (kort) resumé. Jag var faktiskt på dejt i söndags. Nu tänker ni: skulle inte du skita i killar?? Jo, det var tanken men det var någon som "tjatade" till sig en dejt *retas med personen ifråga*. Jag ångrar dock inte att jag gick. Jag har aldrig varit med om en så avslappnad dejt som den, där jag har kunnat sitta och prata helt obehindrat (fråga honom hur hans öron mår *ehrm* skavsår??). Efter maten och otaliga samtalsämnen gick vi på bio och såg "Råttatouille". Söt film, hade riktigt roligt emellanåt. :) Det blev faktiskt lite hålla handen också under filmen. :) Efter filmen följdes vi åt till T-centralen där jag skulle till tunnelbanan och han till pendeltåget. Kvällen avslutades med en kram och vi skiljdes åt.

Nu är det faktiskt så att jag träffade honom igår igen, dock lite mer privat (hemma hos honom). Och just av den anledningen så kommer ni tyvärr inte få några smaskiga detaljer från gårdagen. *ler* Dessa hålles för mig själv.

Ja, vad händer då mellan mig och den här killen?? Svar: Jag har inte den blekaste aning. Han är jättemysig och vi har hur roligt som helst tillsammans men jag har faktiskt ingen aning om vart han står eller vad han vill eller någonting. Jag får nog helt enkelt låta tiden utvisa det (om han inte får för sig att berätta vad det är han vill men det återstår att se).

Summa summarum: Lovet har varit riktigt bra hittills, om än att tiden går alldeles för fort. Trots att det bara är onsdag idag känns det som att det snart är lördag och dags att åka hem till skogen igen. Jag är kluven. Jag både längtar hem och vill stanna här. Men vardagen hinner alltid ikapp en. Och jag vet att jag trivs däruppe, trots att jag är född storstadsmänniska.