Sandra "melondoft" Ekdahl

Klassisk raggningsreplik. Ändå tvekade jag när det var frågan om personen stötte på mig eller inte. Fast när HON (ja, det var faktiskt en hon, en söt hon) sa att jag skulle komma förbi hennes jobb så vi kunde prata mer nån annan gång, ja då började jag förstå att det faktiskt nog var frågan om lite uppraggning. Var hon tvungen att försvinna så fort, kunde vi inte fått prata lite mer så jag iaf hade fått veta vad hon hette och så. Kan ju inte bara klampa in på ett ställe och typ "Hej, jag träffade en på Anchor igår som jobbar här. Vet du vem det är??". Men ja... hon brukade tydligen vara där rätt ofta så jag får väl hoppas på att vi springer på varandra igen, eller att jag nån gång har tillräckligt med stake (haha, vilken ironi egentligen) att faktiskt gå förbi och säga hej. Hon var söt.

Annars slår repliken "Du har fina ögon, trots att du är 21" det mesta (jag sa att jag var snart 21, han tolkade det som 21). Snubben stod och tittade på mig. Jag sa hej. Han började snacka. Var snygg, men lite full tror jag. *skratt* Blev inget där heller. Eller mjo, han snusade lite i min halsgrop *kittel* och så. Tror han ville mer. Men det blev inte så. Hade tankar på att hångla upp honom innan vi gick men precis då kom två andra tjejer som han tydligen kände och tog hans uppmärksamhet så då sket jag i det. Lite synd men vad gör man?? Det kommer nog fler tillfällen.

Sen fick vi nåt jäkla bihang som vägrade försvinna. Petra "lånade" honom som sällskap till mig när hon och syster skulle ut och röka (eller ja, Petra röka, syster sällskap *tror jag* :P). Sen blev han liksom kvar.... i flera TIMMAR!!! :O Han verkade ha planer på att följa med oss hela vägen hem också. Hade vi åkt kommunalt hade han säkert gjort det. *sucka* Men när vi kom till bilen lyckades vi iaf skaka av oss honom.

Måste dock säga att det var en hyfsat lyckad kväll trots mina misslyckanden med raggningen (tror nog det mest beror på mig... jag är nog FÖR nykter efter kl. 00 eller nåt sånt...). Vore trevligt att iaf veta vad hon hette...

Imorgon ska jag hem till Leksand igen... vill inte... börjar få panik igen... Dessutom funkar ju inte biljäveln och om den inte funkar vet jag faktiskt inte vad jag ska göra... Jag får panik där uppe MED bil, hur fan ska jag klara mig UTAN bil i så fall?!?! *gah*

28 februari är det Banditfest igen. Då jävlar ska jag gå. Och jag tror jag lyckades få med mig Frida *sötnöt* också :) *wiie* Försökte få med syrran och Petra också, får väl se hur det går. Men stackars Frida i så fall... ska hon verkligen behöva stå ut med oss på Anchor?? *skratt* Tur att jag är nykter i alla fall (även om det inte märks så mycket i deras sällskap).

Solen skiner... det liknar nästan vår... fast det är kallt och blåser och snöar lite då och då. Men solen skiner. Det hjälper lite. Vill ut och strosa... men är för lat och vill inte göra det själv... Ska snart iväg på handboll också.

På torsdag får jag min kortisonspruta. Jag hoppas verkligen att det hjälper. Vad fan ska jag ta mig till annars?? Då måste jag gå igenom den här processen med läkarbesök och undersökningar IGEN. *orkar inte* Vi får hoppas att den hjälper.

Jag fyller år om 17 dagar (2½ vecka). Det är en tisdag och jag är antagligen uppe i Leksand... Yeey vilken födelsedag. *suckar* Men vad ska man göra? 21 är ju inte nåt jättespeciellt heller. Ska "fira" veckan innan eftersom jag har lov då. Sen blir det väl till att sitta ensam hemma på min riktiga födelsedag. Kan ju i och för sig vara rätt skönt det också. Men ja...

Just nu känns det som att jag har "förlorat" två av mina bästa vänner (jag vet att jag inte har förlorat dem för alltid men känslan gör ont). När jag mår dåligt blir jag elak. Eller i alla fall säger saker som kan såra. Dessutom är jag otroligt känslig för vad andra säger till mig. Detta leder till att jag väldigt lätt hamnar på fel kant med folk. Nu har jag gjort det med två av mina bästa vänner. Jag tänker inte skylla på dem för jag vet att problemet ligger hos mig. Men jag kan samtidigt inte förmå mig att prata med dem. Det gör ont. Jag behöver dem just nu men jag känner inte att de finns där för mig.

Jag försökte förklara för honom att jag inte är bra för honom. När jag mår som jag gör drar jag ner folk som är känslomässigt fast vid mig så som han säger att han är. Det kan gå rent ut sagt åt helvete om personen håller i för hårt. Jag försökte förklara för honom att jag kommer förstöra honom. Jag menar inget illa, jag vill bara inte ha någons misär på mitt samvete. Det räcker med min egen. Jag vet inte om han förstod hur allvarlig situationen faktiskt är. Jag undrar om någon kan förstå. Han är snäll... för snäll och det kommer bli hans fall om han håller fast vid mig.

Hur hade han mage att skicka ett sms på "Alla Hjärtans Dag"?? Seriöst... jag gör allt jag kan för att glömma honom, trots det gör han så. Vill han bara få mig att må dåligt? Jag menar, han kom inte ens ihåg sånt när det var vi, varför skickar han då nu? Och det andra ska vi inte ens tala om. Jag undrar om han verkligen har någon hjärna ibland. Men ja, det är inte min sak att lägga mig i. Jag är antagligen bara avundsjuk.

När jag var hos kuratorn försökte hon förklara hur gamla saker kan ligga och störa och att man kan må dåligt även flera år efteråt om man inte tar hand om det. Hon förklarade det som att ifall livet är en trädstam, varje gång det händer något jobbigt i ens liv blir det ett sår i stammen. Om man inte ventilerar och tar hand om det här såret kommer det ligga och vara. Nästa gång det händer något blir det ett nytt sår, och även det här gamla såret kommer fortsätta att vara, osv. osv. osv. Hon frågade mig om jag hade några "gamla sår som kan tänkas ligga och vara". Först kom jag inte på något alls men ju mer jag tänker på det, desto mer hittar jag saker som säkert kan tänkas vara ett sår i stammen. Jag tror att jag först trodde att det måste vara stora saker, men jag insåg att även små saker kan ha stor betydelse för en, i och med den insikten började jag hitta massa små sår som antagligen ligger och varar och blöder.

Jag missade min tid hos henne i torsdags. "Glömde" att ringa. Får kanske ringa till henne när jag kommer tillbaka till Leksand igen. Fråga om hon har någon tid nästa vecka. Behöver prata av mig lite mer känner jag. Samtidigt som jag inte vill binda upp mig vid henne om jag nu tänker flytta tillbaka till Sthlm. För om jag flyttar tillbaka till Sthlm innebär det att jag måste skaffa mig en ny kontakt. Och då vill jag inte vara alltför involverad i den gamla.

Tankarna bara väller ut. Har haft det här liggandes länge. Har velat skriva massor men har inte fått ur mig något. Det är en fruktansvärd frustration att veta att det hjälper att skriva men att inte kunna skriva. Nu har jag fått ur mig lite och det känns skönt. Nu ska jag nog vila lite en stund innan jag ska iväg på handboll, är trött i huvudet.

Se så fin den blev. :) Och så ser man mitt fönster också (högst upp, andra från vänster).