Valborg
Imorgon är det Valborgsmässoafton. Har hittills inga planer. Är det någon som har någon bra idé om vad man kan hitta på??
Mitt förslag var att supa skallen i bitar men insåg att jag nog inte kommer må så bra då så den idén verkade inte jättebra. Men seriöst, är det någon som vill hitta på något skoj?? Eller som har något skoj som ska göras som kan tänka sig att dras med mig??
Nu ska jag snart åka till B-plan och hämta Andreas, sen ska vi till Drottningholm eller Kärsön och sitta i solen. Typ.
Mitt förslag var att supa skallen i bitar men insåg att jag nog inte kommer må så bra då så den idén verkade inte jättebra. Men seriöst, är det någon som vill hitta på något skoj?? Eller som har något skoj som ska göras som kan tänka sig att dras med mig??
Nu ska jag snart åka till B-plan och hämta Andreas, sen ska vi till Drottningholm eller Kärsön och sitta i solen. Typ.
Bandit Boat V
I helgen var jag, syster, Petra och Brandon på Bandit Boat V (för er oinvigda i Bandits underbara värld så är det en kryssning som går från Stockholm till Åbo t/r där man i stort sett super och lyssnar på bra musik - enkelt beskrivet).
Vi for iväg ca. 17 hemifrån i lördags för att hämta upp syster och sen Petra och Brandon. Därefter körde pappa oss till Värtahamnen där båten skulle gå ifrån. Jag kom hem runt 19 igår kväll, tror jag det var. ;)
Helgen blev rätt galen (i och för sig nykter men det har jag inga känningar av). Dock var de sista timmarna riktigt dryga då man egentligen bara ville hem.
Såg Plan Three, Pain, Renegade 5 och Dead by April (missade dock Bandit Metalizers men det gjorde inte så mycket). Bra band, allihopa. Lite synd bara att jag inte hade hört mer av dem innan, var inte alltför många låtar jag kände igen (förutom av typ Plan Three som jag har sett live två gånger innan och Pain som har i alla fall några låtar jag känner igen).
Jag har också fått veta att jag (enligt en tjej på båten) är "förbannat vacker". Ja, det var ju bara att tacka och ta emot. *skratt* Sen hur mycket dimma hon hade framför ögonen när hon sa det, det förtäljer inte historien. ;)
Trots att det inte blev någon tillstymmelse till alkohol för min del (som vanligt) så mådde jag fan inte bra när jag kom hem. Hade mått illa ända sen lördag natt/söndag morgon, hade ätit dåligt och sovit totalt MAX en timme på hela natten. Ja, jag är jävligt bra på att bli bakis utan att ha druckit något och gårdagen var nog den värsta "baksmällan" jag nånsin vart med om! Herre gud, jag undrar hur alla andra som var på den där båten mår idag med tanke på hur jag mådde. Har fortfarande känningar men idag är det bara ett lätt illamående, dock är det en grym trötthet jag bär runt på. Känns som jag skulle kunna stå och sova just nu. Men nej, inte ska jag gå och lägga mig för jag måste behålla dygnsrytmen i alla fall till på onsdag för imorgon är det sjukgymnastik och på onsdag är det utbildning igen. Men jag kan lova att det var jäääävligt segt att komma upp kl. 06.15 imorse när klockan ringde. *huvva*
Nu ska jag gå och dö i soffan en stund för att sedan försöka röja upp i mitt rum som ser ut som om någon har släppt en bomb och glömt att städa efter sig.
Dagens grattis går till Mika som fyller 21 år (och morfar som fyller 72). GRATTIS på er!!! :)
Vi for iväg ca. 17 hemifrån i lördags för att hämta upp syster och sen Petra och Brandon. Därefter körde pappa oss till Värtahamnen där båten skulle gå ifrån. Jag kom hem runt 19 igår kväll, tror jag det var. ;)
Helgen blev rätt galen (i och för sig nykter men det har jag inga känningar av). Dock var de sista timmarna riktigt dryga då man egentligen bara ville hem.
Såg Plan Three, Pain, Renegade 5 och Dead by April (missade dock Bandit Metalizers men det gjorde inte så mycket). Bra band, allihopa. Lite synd bara att jag inte hade hört mer av dem innan, var inte alltför många låtar jag kände igen (förutom av typ Plan Three som jag har sett live två gånger innan och Pain som har i alla fall några låtar jag känner igen).
Jag har också fått veta att jag (enligt en tjej på båten) är "förbannat vacker". Ja, det var ju bara att tacka och ta emot. *skratt* Sen hur mycket dimma hon hade framför ögonen när hon sa det, det förtäljer inte historien. ;)
Trots att det inte blev någon tillstymmelse till alkohol för min del (som vanligt) så mådde jag fan inte bra när jag kom hem. Hade mått illa ända sen lördag natt/söndag morgon, hade ätit dåligt och sovit totalt MAX en timme på hela natten. Ja, jag är jävligt bra på att bli bakis utan att ha druckit något och gårdagen var nog den värsta "baksmällan" jag nånsin vart med om! Herre gud, jag undrar hur alla andra som var på den där båten mår idag med tanke på hur jag mådde. Har fortfarande känningar men idag är det bara ett lätt illamående, dock är det en grym trötthet jag bär runt på. Känns som jag skulle kunna stå och sova just nu. Men nej, inte ska jag gå och lägga mig för jag måste behålla dygnsrytmen i alla fall till på onsdag för imorgon är det sjukgymnastik och på onsdag är det utbildning igen. Men jag kan lova att det var jäääävligt segt att komma upp kl. 06.15 imorse när klockan ringde. *huvva*
Nu ska jag gå och dö i soffan en stund för att sedan försöka röja upp i mitt rum som ser ut som om någon har släppt en bomb och glömt att städa efter sig.
Dagens grattis går till Mika som fyller 21 år (och morfar som fyller 72). GRATTIS på er!!! :)
Jag vill ha ett liv!
Det är fredagkväll, klockan är snart 22 och jag sitter ensam hemma. INGEN har hört av sig på hela kvällen. INGEN har något förslag på vad man kan hitta på. Jag är så sjukt uttråkad och rastlös så det är helt galet. Sitter i min ensamhet och gör det jag absolut inte får göra; tröstäter. Sitter med min Yoghurtglass och bara mår skit.
Hela dagen har varit helt fuckad. Vaknade vid 10, syster ville att jag skulle åka med och handla. Gjorde det, dock alldeles nyvaken och utan frukost i magen (inte bästa för min del). Kände mig hängig. Hade huvudvärk när jag kom hem. Fixade mat, lade mig sen i soffan och läste igenom teorin som jag har i läxa tills på måndag. Därefter blev det middag och sen pallade jag inte längre. Jag gick och lade mig på soffan igen för att försöka bli av med huvudvärken (och tristessen). Somnade och sov kanske en timme eller så. Vaknade upp vid 19.15 lagom till att mamma och pappa gick i stort sett. De undrade om jag skulle hänga med till grannarna men hade ingen lust och kände mig i vägen så jag sket i det. Resten av kvällen har jag spenderat dels framför tvn, dels vandrat runt planlöst i lägenheten, dels haft nojja och velat storstäda men tappat lusten lika fort igen.
Jag vill ha ett liv. Jag vill ha ett liv där det känns meningsfullt att gå upp på morgonen. Jag vill ha ett liv där jag har ett jobb att gå till, där jag har vänner som vill träffa mig och som jag orkar träffa. Jag vill ha ett liv som är fyllt av mer än bara rastlöshet och tristess. Det liv jag har nu är totalt meningslöst. Jag går upp på morgonen, kanske äter nånting, sitter framför tvn eller datorn eller bara stirrar tomt framför mig tills familjen kommer hem, då går jag och gömmer mig. Sen sitter jag uppe alldeles för länge trots att jag inte har nåt att göra bara för att jag inte kan sova och sen tvingar jag mig till sömns... vilket härligt liv jag lever!! *ironisk*
Just nu är jag bara less på allt. Ska inte ta upp er värdefulla tid. Ska fortsätta med min yoghurtglass...
Hela dagen har varit helt fuckad. Vaknade vid 10, syster ville att jag skulle åka med och handla. Gjorde det, dock alldeles nyvaken och utan frukost i magen (inte bästa för min del). Kände mig hängig. Hade huvudvärk när jag kom hem. Fixade mat, lade mig sen i soffan och läste igenom teorin som jag har i läxa tills på måndag. Därefter blev det middag och sen pallade jag inte längre. Jag gick och lade mig på soffan igen för att försöka bli av med huvudvärken (och tristessen). Somnade och sov kanske en timme eller så. Vaknade upp vid 19.15 lagom till att mamma och pappa gick i stort sett. De undrade om jag skulle hänga med till grannarna men hade ingen lust och kände mig i vägen så jag sket i det. Resten av kvällen har jag spenderat dels framför tvn, dels vandrat runt planlöst i lägenheten, dels haft nojja och velat storstäda men tappat lusten lika fort igen.
Jag vill ha ett liv. Jag vill ha ett liv där det känns meningsfullt att gå upp på morgonen. Jag vill ha ett liv där jag har ett jobb att gå till, där jag har vänner som vill träffa mig och som jag orkar träffa. Jag vill ha ett liv som är fyllt av mer än bara rastlöshet och tristess. Det liv jag har nu är totalt meningslöst. Jag går upp på morgonen, kanske äter nånting, sitter framför tvn eller datorn eller bara stirrar tomt framför mig tills familjen kommer hem, då går jag och gömmer mig. Sen sitter jag uppe alldeles för länge trots att jag inte har nåt att göra bara för att jag inte kan sova och sen tvingar jag mig till sömns... vilket härligt liv jag lever!! *ironisk*
Just nu är jag bara less på allt. Ska inte ta upp er värdefulla tid. Ska fortsätta med min yoghurtglass...
Symptom
Symptom för borderline personlighetsstörning enligt vardguiden.se:
- Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka.
- Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.
- Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt.
- Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.
- I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.
- I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven.
- Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor.
- Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar.
- Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig.
Inte för att jag egentligen tror att jag lider av borderline personlighetsstörning men det är skrämmande många symptom som stämmer....
Roadtrip
Idag har jag varit på roadtrip med en trevlig pojke. Vi åkte ut till Adelsö, runt hela Adelsö och sen tillbaka. Pratade om lite allt möjligt. Han pratade massa mysigt (norrlänning). *wiie* Synd bara att det aldrig kommer kunna bli nåt. Aja, prata kan man alltid göra i alla fall.
Igår var det sjukgymnastik igen. Det gick mycket bättre än sist. Gick igenom hela programmet utan större problem. Nästa gång ska vi öka till 2x30 reps istället för 1x30. På kvällen var det träning som också gick hyfsat bra och efter den brummade jag iväg till Andreas och tittade klart på första säsongen av Gilmore, "bara" sex säsonger kvar. *ler*
Vill åka till min ängel. Hon skulle vara ensam hemma i helgen. Saknar henne, men kan inte åka pga att jag inte har några pengar. Fy fan va jag hatar det!! Är så less på att vara pank, är så less på att behöva tacka nej till allt pga att jag inte har råd... :(
På onsdag börjar jag min utbildning på Swebus. Börjar bli otålig... vill bli klar nån gång så jag får börja jobba. Är less på att sitta hemma och inte göra nånting alls...
Idag blir det grattis till Andreas som fyller 22 år!
Igår var det sjukgymnastik igen. Det gick mycket bättre än sist. Gick igenom hela programmet utan större problem. Nästa gång ska vi öka till 2x30 reps istället för 1x30. På kvällen var det träning som också gick hyfsat bra och efter den brummade jag iväg till Andreas och tittade klart på första säsongen av Gilmore, "bara" sex säsonger kvar. *ler*
Vill åka till min ängel. Hon skulle vara ensam hemma i helgen. Saknar henne, men kan inte åka pga att jag inte har några pengar. Fy fan va jag hatar det!! Är så less på att vara pank, är så less på att behöva tacka nej till allt pga att jag inte har råd... :(
På onsdag börjar jag min utbildning på Swebus. Börjar bli otålig... vill bli klar nån gång så jag får börja jobba. Är less på att sitta hemma och inte göra nånting alls...
Idag blir det grattis till Andreas som fyller 22 år!
Tid
Det är helt sjuk egentligen. Jag har varit officiellt arbetslös sen 20 mars, snart en månad alltså. Under den tiden har jag inte gjort nånting egentligen... Jag är fruktansvärt dålig på att ta hand om min tid, att verkligen utnyttja den till något meningsfullt.
När man jobbar tjatar man hela tiden om att man aldrig har nån tid över till att göra nåt annat, men när man är arbetslös/sjukskriven/ledig är man så otroligt dålig på att ta till vara på tiden.
Jag utnyttjar aldrig min tid. Jag låter dagarna passera utan att det händer något alls. Inte konstigt att jag är sjukligt rastlös och att jag mår dåligt.
Hur lär man sig att ta till vara på den tid man har?
När man jobbar tjatar man hela tiden om att man aldrig har nån tid över till att göra nåt annat, men när man är arbetslös/sjukskriven/ledig är man så otroligt dålig på att ta till vara på tiden.
Jag utnyttjar aldrig min tid. Jag låter dagarna passera utan att det händer något alls. Inte konstigt att jag är sjukligt rastlös och att jag mår dåligt.
Hur lär man sig att ta till vara på den tid man har?
Gilmore-marathon
Imorgon är det sjukgymnastik igen. Jag vill verkligen inte gå dit. Jag har helt tappat lusten att gå dit, är livrädd för att det ska bli som förra gången. Jag är rädd för att jag är i så dåligt skick att jag inte ens orkar med sjukgymnastik. Jag förstör mig själv.
Jag och Andreas har haft "Gilmore-marathon" hemma hos honom i måndags och igår. Snart har vi sett hela första säsongen. Tänkte väl kanske se klart den imorgon, om jag orkar. Vi får se...
Grattis till Frida som fyller år idag!!
Jag och Andreas har haft "Gilmore-marathon" hemma hos honom i måndags och igår. Snart har vi sett hela första säsongen. Tänkte väl kanske se klart den imorgon, om jag orkar. Vi får se...
Grattis till Frida som fyller år idag!!
It hurts being with me
Igår var det Takida-konsert på Cirkus. Förband var Blowsight, också bra band men inget slår ju Takida, så är det ju bara. Lite jobbigt var det att vi hade sittplatser, kändes inte riktigt lika bra som att stå typ längst fram och trängas men vi såg i alla fall jäkligt bra och det är väl viktigast. Det är alltid lika underbart att se dem live, ruggigt bra live-band faktiskt. De bjuder så mycket på sig själva och är så härliga på scen.
Är överlycklig för gårdagen, de ger mig en särskilt känsla som är svår att hitta på något annat sätt.
I övrigt har allt bara varit skit idag. Jag gick upp 10 imorse för att masa mig iväg till sjukgymnasten kl. 11. Vi började med lite lätt uppvärmning och sen skulle vi köra igång. Problemet var bara att jag blev illamående och det bara blixtrade framför ögonen så fort jag gjorde något. Vi försökte lätta övningar, att jag satt ner osv men det var helt omöjligt. Jag mådde skitpissigt så hon skickade hem mig. Nytt försök på torsdag. *vill inte* Usch... jag tycker inte om att gå till henne... även fast hon inte gör nåt för att det ska bli så, får hon mig att känna mig dålig...
Har känt mig konstig hela dagen. Har blivit yr flera gånger och känner mig jättesvag. Dessutom trodde jag verkligen att jag skulle spy när jag satt och vilade lite på hennes rum innan jag skulle masa mig hemåt.
Det som känns värst är att det säkerligen beror på att jag inte tar hand om mig själv just nu (mat, träning, sömn osv är ju i sån obalans att det är äckligt för tillfället...).
Aja... som sagt.... fucked up-day helt enkelt...
Har massor jag skulle vilja få ur mig... som vanligt när jag har en dålig dag... men jag får inte ihop orden riktigt, de vill inte riktigt forma sig till förståeliga meningar...
Jag vill hitta någon som förstår mig, någon som verkligen förstår mig. Jag tror inte att jag nånsin kommer att göra det... Ingen klarar av att komma mig så nära... Jag skadar folk. De som kommer för nära blir skadade och sedan flyr de för att slicka rent sina sår jag har åsamkat dem. Jag borde sitta inlåst...
Jag vill göra illa någon. Vill se någon lida. Se någon lida mer än jag själv.
Har haft sjuka drömmar senaste nätterna. De har alla haft någon koppling till mitt vakna liv så de har blivit så verkliga på något sätt. Jag tycker inte om verkliga drömmar, de gör att jag tappar fästet mellan dröm och verklighet. Jag avskyr att ha drömmar som gör att jag börjar tvivla på vad som är dröm och vad som är sanning. De får mig att känna som om hela mitt liv är en enda stor bluff, att jag egentligen inte finns här.
När ska jag få fly verkligheten på riktigt??
"Feels like it's coming down
It hurts being with me
Don't walk away, can't you hear the scream"
Sol och bra dag
Efter massa tråkigt väder flera dagar är det sol idag. Massa mysigt. :) Idag har jag en bra dag. Vet inte riktigt varför men känns helt okej. Har varit ute på promenad med Frida och tvättar lite. Känns bra idag. Jag hoppas bara att det fortsätter att vara så även när mamma och pappa kommer hem, för jag har tyvärr en tendens att bli på sämre humör när de är hemma... håll tummarna! :)
Idag tackas Frida för hennes trevliga sällskap och Maddä för att hon är underbar som alltid!
Idag tackas Frida för hennes trevliga sällskap och Maddä för att hon är underbar som alltid!
Sjukgymnastik
Jaha, då var sjukgymnastiken igång. Var där idag och vi började med mitt rehabprogram. Jag ska göra en massa övningar (läs sex stycken) en massa repetitioner. Varje övning ska göras 3x30 reps med väldigt lätta vikter. När vi har gått igenom hela programmet kommer det ta ca. 45 minuter säger hon. Men som sagt, det är bara lätta vikter och många repetitioner, det för att få igång cirkulationen i muskler osv. Dessutom kan för tung belastning stjälpa mer än hjälpa.
Som om det inte vore nog med sjukgymnastik två gånger i veckan med alla dessa övningar så har jag fått ett litet stretchningsschema. Min axel har nämligen blivit "framskjuten" pga. inflammationen och smärtan osv så vi måste se till att få tillbaka den till ursprungsläget, i och med att det blir trängre om den är "framskjuten". Det är tre övningar jag ska göra varav en ska göras i tio repetitioner, de andra två ska göras i 30 sek. Detta ska jag göra x3 tre gånger om dagen. Det är mycket att hålla ordning på och det är drygt som fan men om jag vill bli bättre så har jag antagligen inget val. Man måste börja nånstans "babysteps, babysteps".
Jag passade också på att fråga om det finns nån möjlighet att få träna lite handboll också under den här tiden. Hon tyckte att det kunde gå bra, bara jag är försiktig och inte tar i alltför mycket. Det räcker gott för mig, det innebär ju att jag får vara med och leka igen. *saknar handbollen massor* Så imorgon blir det träning igen. *wiie*
Som om det inte vore nog med sjukgymnastik två gånger i veckan med alla dessa övningar så har jag fått ett litet stretchningsschema. Min axel har nämligen blivit "framskjuten" pga. inflammationen och smärtan osv så vi måste se till att få tillbaka den till ursprungsläget, i och med att det blir trängre om den är "framskjuten". Det är tre övningar jag ska göra varav en ska göras i tio repetitioner, de andra två ska göras i 30 sek. Detta ska jag göra x3 tre gånger om dagen. Det är mycket att hålla ordning på och det är drygt som fan men om jag vill bli bättre så har jag antagligen inget val. Man måste börja nånstans "babysteps, babysteps".
Jag passade också på att fråga om det finns nån möjlighet att få träna lite handboll också under den här tiden. Hon tyckte att det kunde gå bra, bara jag är försiktig och inte tar i alltför mycket. Det räcker gott för mig, det innebär ju att jag får vara med och leka igen. *saknar handbollen massor* Så imorgon blir det träning igen. *wiie*
Natten är här
"Let's hide away from everyone
and see them another day"
Jag gör så gott jag kan för att försöka fungera. Jag försöker att träffa folk så ofta jag bara orkar. Jag vill orka vara den glada, lite halvgalna, flummiga Sandra som så många verkar tycka om. Men det går bara inte. En bra dag följs av en hel rad av dåliga dagar. Ju bättre en dag har varit, desto sämre blir de nästkommande.
Jag kämpar för att inte hela tiden fräsa åt varenda en som kommer i min närhet. Jag blir så lätt elak. Jag vet att jag sårar men jag kan inte hålla emot. Jag måste distansera mig. Mitt sätt att distansera mig är att vara elak. Det är inget bra sätt, men det är så jag fungerar. Jag försöker varna mina nära och kära genom att säga till INNAN jag blir elak, att de ska lämna mig ifred, för när jag väl blir elak, då är jag skoningslös och som sagt, det sårar. Jag har alltid haft ett sjuhelvetes humör, ibland kan jag hantera det, ibland inte. När jag inte kan hantera det försöker jag gömma mig för att mitt humör inte ska påverka/skada någon annan än mig själv. Ibland kan jag dock inte gömma mig och då hamnar människor i kläm. Jag är så otroligt instabil just nu att jag inte ens förstår hur någon vågar vara i min närhet. Jag är hela tiden livrädd för att såra de som betyder något.
"...It's hard to see the pain behind the mask
Återigen vill jag rymma. Jag vill ha en plats dit jag kan fly när världen känns ond, där jag kan vara helt för mig själv, där jag kan stänga ute allt som gör ont. Jag känner mig så inlåst att det kryper i kroppen. Jag kommer snart att börja klättra på väggarna.
Något saknas mig just nu och det är du...
Jag vill inte dö, det har jag aldrig velat. Jag vill bara finna ro i min själ. En känsla av lugn som varar längre än korta stunder. Jag vill finna en inre frid. Jag vill inte vara perfekt. Jag vill bara vara trygg.
"And you can't fight the tears that ain't coming
[...] Yeah, you bleed just to know you're alive"
Imorgon ska jag försöka träffa Lisa. Jag vill träffa henne men frågan är om jag orkar. Samtidigt vill jag inte göra henne besviken. Har ändrat mig tidigare. Som det är just nu är det omöjligt för mig att bestämma saker i förväg. Jag kan knappt planera saker en timme framåt. Det är otroligt frustrerande då jag är van att planera, jag är beroende av att planera och nu går det inte. I övrigt har jag absolut inga som helst planer, bortsett från mina tider hos sjukgymnasten. Det är ett helvete för mig att behöva planera in såna tider men jag har inget val, om jag inte gör det kan jag inte få hjälp med axeln. Nästa tid är på onsdag, då ska vi börja med ett träningsprogram.
Så många som jag inte har orkat träffa än... t.ex. Nettan... hennes lilla tös är över två månader och jag har fortfarande inte varit där. Känner mig så värdelös. Är i alla fall glad för Fridas och mina små promenader. Vi brukar vara ute ca. 30-60 min då vi i lugnt tempo går och pratar om allt möjligt. Ibland orkar vi inte, då blir det en annan gång istället. Inga som helst krav. Planeringen sker ca. 5 min innan vi går ut så jag kan känna av det aktuella läget. Vissa dagar är våra promenader enda tiden på hela dygnet som jag kommer utanför dörren.
Återigen saknad efter Maddä. Jag tror inte att jag var beredd på hur stor plats hon skulle få i mitt hjärta då när vi började prata. Jag trodde inte det skulle bli såhär jobbigt att vara ifrån henne... Jag hoppas bara att hon förstår vad hon betyder för mig...
Natten är här
Låt mig gömma mig i skuggan av mörkret
där jag kan få ro
Låt mig försvinna in i mörkret
där jag kan bygga ett bo
Du ser mig gå mot mörkret
jag hör dina rop
Men om jag vänder mig om nu
är allt jag kämpat för försvunnet
och jag faller ner i en grop.
Natten är här
den är min enda sanna vän
Men om du väntar på mig vid ljuset
ska du se att jag nog kommer tillbaka sen.
/Jag
and see them another day"
Jag gör så gott jag kan för att försöka fungera. Jag försöker att träffa folk så ofta jag bara orkar. Jag vill orka vara den glada, lite halvgalna, flummiga Sandra som så många verkar tycka om. Men det går bara inte. En bra dag följs av en hel rad av dåliga dagar. Ju bättre en dag har varit, desto sämre blir de nästkommande.
Jag kämpar för att inte hela tiden fräsa åt varenda en som kommer i min närhet. Jag blir så lätt elak. Jag vet att jag sårar men jag kan inte hålla emot. Jag måste distansera mig. Mitt sätt att distansera mig är att vara elak. Det är inget bra sätt, men det är så jag fungerar. Jag försöker varna mina nära och kära genom att säga till INNAN jag blir elak, att de ska lämna mig ifred, för när jag väl blir elak, då är jag skoningslös och som sagt, det sårar. Jag har alltid haft ett sjuhelvetes humör, ibland kan jag hantera det, ibland inte. När jag inte kan hantera det försöker jag gömma mig för att mitt humör inte ska påverka/skada någon annan än mig själv. Ibland kan jag dock inte gömma mig och då hamnar människor i kläm. Jag är så otroligt instabil just nu att jag inte ens förstår hur någon vågar vara i min närhet. Jag är hela tiden livrädd för att såra de som betyder något.
"...It's hard to see the pain behind the mask
Bearing the burden of a secret storm
Sometimes she wishes she was never born"Återigen vill jag rymma. Jag vill ha en plats dit jag kan fly när världen känns ond, där jag kan vara helt för mig själv, där jag kan stänga ute allt som gör ont. Jag känner mig så inlåst att det kryper i kroppen. Jag kommer snart att börja klättra på väggarna.
Något saknas mig just nu och det är du...
Jag vill inte dö, det har jag aldrig velat. Jag vill bara finna ro i min själ. En känsla av lugn som varar längre än korta stunder. Jag vill finna en inre frid. Jag vill inte vara perfekt. Jag vill bara vara trygg.
"And you can't fight the tears that ain't coming
[...] Yeah, you bleed just to know you're alive"
Imorgon ska jag försöka träffa Lisa. Jag vill träffa henne men frågan är om jag orkar. Samtidigt vill jag inte göra henne besviken. Har ändrat mig tidigare. Som det är just nu är det omöjligt för mig att bestämma saker i förväg. Jag kan knappt planera saker en timme framåt. Det är otroligt frustrerande då jag är van att planera, jag är beroende av att planera och nu går det inte. I övrigt har jag absolut inga som helst planer, bortsett från mina tider hos sjukgymnasten. Det är ett helvete för mig att behöva planera in såna tider men jag har inget val, om jag inte gör det kan jag inte få hjälp med axeln. Nästa tid är på onsdag, då ska vi börja med ett träningsprogram.
Så många som jag inte har orkat träffa än... t.ex. Nettan... hennes lilla tös är över två månader och jag har fortfarande inte varit där. Känner mig så värdelös. Är i alla fall glad för Fridas och mina små promenader. Vi brukar vara ute ca. 30-60 min då vi i lugnt tempo går och pratar om allt möjligt. Ibland orkar vi inte, då blir det en annan gång istället. Inga som helst krav. Planeringen sker ca. 5 min innan vi går ut så jag kan känna av det aktuella läget. Vissa dagar är våra promenader enda tiden på hela dygnet som jag kommer utanför dörren.
Återigen saknad efter Maddä. Jag tror inte att jag var beredd på hur stor plats hon skulle få i mitt hjärta då när vi började prata. Jag trodde inte det skulle bli såhär jobbigt att vara ifrån henne... Jag hoppas bara att hon förstår vad hon betyder för mig...
Natten är här
Låt mig gömma mig i skuggan av mörkret
där jag kan få ro
Låt mig försvinna in i mörkret
där jag kan bygga ett bo
Du ser mig gå mot mörkret
jag hör dina rop
Men om jag vänder mig om nu
är allt jag kämpat för försvunnet
och jag faller ner i en grop.
Natten är här
den är min enda sanna vän
Men om du väntar på mig vid ljuset
ska du se att jag nog kommer tillbaka sen.
/Jag
Broken
Min mur har rasat. De tar sig igenom den som om den vore gjord av bara luft. Allt jag har gjort för att hålla dem utanför räckte inte. De kom igenom och återigen är rädslan ett faktum.
Vad vill ni???
Natten till söndag var den värsta på länge. Inte först. Hade jättetrevligt hemma hos Mika, först bara hon och jag och sen i sällskap med Andreas. Helvetet började när jag körde hem honom. Tror aldrig att jag har haft så mycket känningar på en och samma gång som jag hade då. Panikångesten var ett faktum och jag lyckades med minimal marginal se till att en panikångestattack inte utlöstes. Dock var jag rejält skärrad efteråt. (Tack Andreas, för att du höll mig sällskap mitt i kaoset).
Det som skrämmer mig mest är att jag aldrig förut har hamnat i det tillståndet när jag har haft sällskap, har endast hamnat i det när jag har varit själv och inte haft något/någon som kan distrahera mig. Vad betyder detta? Är de starkare eller är jag svagare?
Varför just jag???
Vad vill ni???
Natten till söndag var den värsta på länge. Inte först. Hade jättetrevligt hemma hos Mika, först bara hon och jag och sen i sällskap med Andreas. Helvetet började när jag körde hem honom. Tror aldrig att jag har haft så mycket känningar på en och samma gång som jag hade då. Panikångesten var ett faktum och jag lyckades med minimal marginal se till att en panikångestattack inte utlöstes. Dock var jag rejält skärrad efteråt. (Tack Andreas, för att du höll mig sällskap mitt i kaoset).
Det som skrämmer mig mest är att jag aldrig förut har hamnat i det tillståndet när jag har haft sällskap, har endast hamnat i det när jag har varit själv och inte haft något/någon som kan distrahera mig. Vad betyder detta? Är de starkare eller är jag svagare?
Varför just jag???
TAKIDA!!!! *wiie*
Jag är så jävla BRA!!!
Bandit har en tävling den här veckan där man varje dag kan vinna två biljetter till Takidas utsålda spelning på Cirkus här i Stockholm. Som alla vet är jag GALEN i Takida men hade inte råd att köpa biljett när det fanns så jag har varit skitgrinig för det. Idag när Peter tävlade ut två biljetter tänkte jag "What the hell, man kan ju försöka i alla fall". Jag ringde direkt när han ställde frågan och det gick fram signaler. Efter jag vet inte hur många signaler tänkte jag typ precis lägga på när jag hör "Bandit, det är Peter". Jag blev helt skakis men lyckades i alla fall hålla en hyfsad konversation med honom. Han frågade efter svaret på frågan "Vart spelade Takida sist de var här i Stockholm?" och eftersom jag själv var där var jag ju stensäker på svaret "Arenan". Det underbara "rätt svar"-ljudet spelades upp i mitt öra och han gratulerade mig till två plåtar till Takidas spelning på söndag. Jag fattade knappt att det var sant, jag, Sandra, som aldrig vinner något, hade precis vunnit två biljetter till den konsert som jag helst av allt vill gå på. Ni kan ana att jag dansade runt hela lägenheten när vi hade lagt på!!!
Och eftersom jag är världens bästa lillasyster så tar jag med mig min älskade syster, för jag vet att hon också vill gå och hon är värd det, så som hon alltid ställer upp för mig! *älskar*
Så, på söndag, då jävlar smäller det, då är det Takida-konsert igen.
Jag är lycklig!!!
Bandit har en tävling den här veckan där man varje dag kan vinna två biljetter till Takidas utsålda spelning på Cirkus här i Stockholm. Som alla vet är jag GALEN i Takida men hade inte råd att köpa biljett när det fanns så jag har varit skitgrinig för det. Idag när Peter tävlade ut två biljetter tänkte jag "What the hell, man kan ju försöka i alla fall". Jag ringde direkt när han ställde frågan och det gick fram signaler. Efter jag vet inte hur många signaler tänkte jag typ precis lägga på när jag hör "Bandit, det är Peter". Jag blev helt skakis men lyckades i alla fall hålla en hyfsad konversation med honom. Han frågade efter svaret på frågan "Vart spelade Takida sist de var här i Stockholm?" och eftersom jag själv var där var jag ju stensäker på svaret "Arenan". Det underbara "rätt svar"-ljudet spelades upp i mitt öra och han gratulerade mig till två plåtar till Takidas spelning på söndag. Jag fattade knappt att det var sant, jag, Sandra, som aldrig vinner något, hade precis vunnit två biljetter till den konsert som jag helst av allt vill gå på. Ni kan ana att jag dansade runt hela lägenheten när vi hade lagt på!!!
Och eftersom jag är världens bästa lillasyster så tar jag med mig min älskade syster, för jag vet att hon också vill gå och hon är värd det, så som hon alltid ställer upp för mig! *älskar*
Så, på söndag, då jävlar smäller det, då är det Takida-konsert igen.
Jag är lycklig!!!
Runaway
"I wanna run away
Never say goodbye
I wanna know the truth
Instead of wondering why
I wanna know the answers
No more lies
I wanna shut the door
And open up my mind"
Jag vill rymma...
Never say goodbye
I wanna know the truth
Instead of wondering why
I wanna know the answers
No more lies
I wanna shut the door
And open up my mind"
Jag vill rymma...
"This pain is just too real"
"I cannot cry
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake, a smile, a laugh
Every day of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with"
Dålig dag... nu igen. Vill bort. Vill gömma mig. Saknar Maddä massor. Känner mig trygg med henne. Vi förstår varandra.
Jag är så jävla less på den här ensamheten jag bär inom mig. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte behöva gå runt och vara rädd alldeles ensam. Jag vill ha någon som kan gömma mig när mina rädslor plågar mig.
Jag är orolig för det jag såg häromdagen. Det är som sagt väldigt länge sedan jag såg något och när jag gör det brukar det tyda på en väldigt stark oro inom mig. Det är då jag inte kan trycka undan känslorna och synerna jag får. När jag är kaos lyckas de tränga igenom. Fast det är i och för sig ingen stor nyhet att jag är kaos just nu... jag har bara blivit lite bättre på att dölja det senaste tiden...
"These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase"
Because I know that's weakness in your eyes
I'm forced to fake, a smile, a laugh
Every day of my life
My heart can't possibly break
When it wasn't even whole to start with"
Dålig dag... nu igen. Vill bort. Vill gömma mig. Saknar Maddä massor. Känner mig trygg med henne. Vi förstår varandra.
Jag är så jävla less på den här ensamheten jag bär inom mig. Jag vill inte vara ensam. Jag vill inte behöva gå runt och vara rädd alldeles ensam. Jag vill ha någon som kan gömma mig när mina rädslor plågar mig.
Jag är orolig för det jag såg häromdagen. Det är som sagt väldigt länge sedan jag såg något och när jag gör det brukar det tyda på en väldigt stark oro inom mig. Det är då jag inte kan trycka undan känslorna och synerna jag får. När jag är kaos lyckas de tränga igenom. Fast det är i och för sig ingen stor nyhet att jag är kaos just nu... jag har bara blivit lite bättre på att dölja det senaste tiden...
"These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase"
Underbara ängel!!
I söndags kom Maddä hit. Första gången tösen var i stora staden. Hon var här till i onsdags förmiddag då vi mötte upp skolan vid riksdagshuset.
Vi hann med en del under dessa dagar... blev lite rundvandring i Gamla stan, lite shopping, färga hår, spela UNO, snacka massa skit och parta lite på Anchor.
Idag åkte de tillbaka till skolan, jag har dock inte träffat henne sen i onsdags, men av någon anledning känns det jobbigare nu när hon inte är i stan längre.
Fuck, I miss her like hell... min ängel... min finaste underbara ängel!! *LOVE* Hoppas vi ses snart igen.... *saknar*
Vi hann med en del under dessa dagar... blev lite rundvandring i Gamla stan, lite shopping, färga hår, spela UNO, snacka massa skit och parta lite på Anchor.
Idag åkte de tillbaka till skolan, jag har dock inte träffat henne sen i onsdags, men av någon anledning känns det jobbigare nu när hon inte är i stan längre.
Fuck, I miss her like hell... min ängel... min finaste underbara ängel!! *LOVE* Hoppas vi ses snart igen.... *saknar*
Syn
Var på väg till toaletten och "såg" nåt. Var länge sen jag gjorde det. Vet inte hur jag ska tolka det... vet bara att jag inte tycker om det. Det ger mig kalla kårar. Lämna mig ifred, snälla!!