RIP Farfar!!
Det har hänt en del sen jag skrev sist och jag har inte riktigt haft ork att sätta mig ner med bloggen... men ni är säkert vana vid det här laget...
För ca 1½ vecka sen, den 8 november, somnade farfar in. Kroppen orkade helt enkelt inte mer. Det gick väldigt fort på slutet, sista tre veckorna blev allt sämre. Han orkade knappt gå ur sängen på två veckor och sista veckan låg han på sjukhus efter att ha åkt in med ambulans.
Det känns skönt för farfars skull att det gick rätt fort på slutet, men jag kämpar med det faktum att jag inte hann träffa honom en sista gång. Jag och mamma hade bestämt att vi skulle åka upp till sjukhuset på tisdagen när mamma hade slutat jobba, på måndagskvällen kl 19.04 ringde pappa och berättade att farfar hade somnat in. Vi åkte till sjukhuset för att ta farväl och det gjorde så ont i mig när jag såg hans lilla kropp ligga där, helt livlös. Detta var andra gången jag såg en död människa. Första gången var mormor. Morfar åkte jag aldrig upp till. Jag var gravid och full med hormoner och orkade inte... när jag väl hade ångrat mig var det för sent, då var han redan flyttad. När farmor dog var jag bara 14 år och inte ett dugg redo att se en död människa.
Det hugger i bröstet när jag tänker på att de nu är borta allihopa. Bara farfar hann träffa William, ingen av dem får se när jag och Peter gifter oss... På mindre än 3½ år har jag förlorat tre av dem. :(
Om en vecka är det begravning. Veckan efter fyller William 1 år och veckan efter det blir vi man och hustru. Fullt upp med andra ord. "I glädje och sorg" är väl verkligen rätt ord. Peter har fått uppleva mycket av min sorg under de 2½ åren som vi har varit tillsammans. Vi har delat sorg men vi har också delat glädje, bl.a. i form av den finaste i hela världen, VÅR SON!!
Jag hade tänkt att skriva så mycket mer men just nu svider det i ögonen av tårar som vill ut och magen kurrar av hunger så återigen får jag lämna er tidigare än jag hade tänkt. Men jag ska försöka återkomma med en uppdatering om läget i övrigt så snart som möjligt, kanske redan i helgen. Vi åker upp till Peters mormor idag och kommer hem på söndag så då kanske jag får lite tid över att skriva, är trots allt många som kan underhålla William då. ^^
Farmor (RIP 2001-03-12)
Mormor (RIP 2007-06-08)
Morfar (RIP 2009-09-23)
Farfar (RIP 2010-11-08)
Ni är alla älskade och saknade!!
För ca 1½ vecka sen, den 8 november, somnade farfar in. Kroppen orkade helt enkelt inte mer. Det gick väldigt fort på slutet, sista tre veckorna blev allt sämre. Han orkade knappt gå ur sängen på två veckor och sista veckan låg han på sjukhus efter att ha åkt in med ambulans.
Det känns skönt för farfars skull att det gick rätt fort på slutet, men jag kämpar med det faktum att jag inte hann träffa honom en sista gång. Jag och mamma hade bestämt att vi skulle åka upp till sjukhuset på tisdagen när mamma hade slutat jobba, på måndagskvällen kl 19.04 ringde pappa och berättade att farfar hade somnat in. Vi åkte till sjukhuset för att ta farväl och det gjorde så ont i mig när jag såg hans lilla kropp ligga där, helt livlös. Detta var andra gången jag såg en död människa. Första gången var mormor. Morfar åkte jag aldrig upp till. Jag var gravid och full med hormoner och orkade inte... när jag väl hade ångrat mig var det för sent, då var han redan flyttad. När farmor dog var jag bara 14 år och inte ett dugg redo att se en död människa.
Det hugger i bröstet när jag tänker på att de nu är borta allihopa. Bara farfar hann träffa William, ingen av dem får se när jag och Peter gifter oss... På mindre än 3½ år har jag förlorat tre av dem. :(
Om en vecka är det begravning. Veckan efter fyller William 1 år och veckan efter det blir vi man och hustru. Fullt upp med andra ord. "I glädje och sorg" är väl verkligen rätt ord. Peter har fått uppleva mycket av min sorg under de 2½ åren som vi har varit tillsammans. Vi har delat sorg men vi har också delat glädje, bl.a. i form av den finaste i hela världen, VÅR SON!!
Jag hade tänkt att skriva så mycket mer men just nu svider det i ögonen av tårar som vill ut och magen kurrar av hunger så återigen får jag lämna er tidigare än jag hade tänkt. Men jag ska försöka återkomma med en uppdatering om läget i övrigt så snart som möjligt, kanske redan i helgen. Vi åker upp till Peters mormor idag och kommer hem på söndag så då kanske jag får lite tid över att skriva, är trots allt många som kan underhålla William då. ^^
Farmor (RIP 2001-03-12)
Mormor (RIP 2007-06-08)
Morfar (RIP 2009-09-23)
Farfar (RIP 2010-11-08)
Ni är alla älskade och saknade!!
Kommentarer
Postat av: Mia
Fullt upp låter det som..:)
Du måste lägga upp lite bilder från bröllopet...
Puss!! <3
Trackback