Tack!
Jag hatar hur det blev. Jag hatar att det tog slut redan innan det ens började. Jag hatar dig. Samtidigt kommer jag vara dig evigt tacksam. Du fick mig att känna något jag inte trodde jag skulle kunna känna igen på väldigt länge. Du fick mig att glömma det som gjort mig så illa så länge. Du fick mig att försöka gå vidare. Nu ska jag bara försöka släppa dig också. Men det är nog inte lika svårt, det hann aldrig bli lika djupt som det som gjort mig illa innan. Dina spår kommer inte bli lika djupa, de kommer kännas, men inte lika mycket o inte lika länge.
Jag har börjat tro på ödet. Jag tror att allting händer av en anledning. Jag måste tro det, för om jag inte gör det finns det så mycket som jag kommer ifrågasätta utan att någonsin få svar. Jag tror att du kom in i mitt liv av en enda anledning; att ta bort den smärta jag bar på. Du lyckades inte helt, men du hjälpte mig på vägen. Vi var aldrig meningen. Det visste jag redan innan. Jag är inte redo. Du är inte intresserad. Ödet.
Kärleken känns rätt avlägsen. Mitt hopp om att hitta någon som faktiskt älskar o accepterar mig för den jag är börjar sakta försvinna. Alla jag stöter på lovordar kärleken, lovordar det vackra i villkorslös o blind kärlek. Jag börjar tro att den inte finns. All kärlek ställer villkor. All kärlek granskar kritiskt. Vi är bara människor. Det kanske inte är min tur än. Mitt liv kanske står inför en så stor förändring att kärleken inte har möjlighet att etablera sig. Jag försöker inbilla mig att jag klarar mig lika bra utan, att jag borde ta hand om mig själv just nu, istället för att lägga min energi på någon annan.
Jag flyttar om 6 veckor. Det börjar kännas nu. Jag är så förväntansfull, samtidigt är jag rädd, livrädd. Tänk om jag inte trivs? Tänk om allt går åt helvete? Tänk om jag ångrar mig? Men lugnet ligger ändå där. Det känns rätt o det har det inte gjort på väldigt länge. Det var länge sen jag kände mig så trygg med ett beslut som jag gör med detta. Men saknaden, ack denna saknad. Familjen, vännerna, handbollen, staden, allt. Jag kommer sakna allt. Hela mitt liv finns här o nu ska jag bara lämna det. Man skulle nästan kunna tro att jag flyr. Kanske är det så, kanske flyr jag. Men låt mig göra det, låt mig pröva mina vingar utan livlina. Låt mig försöka lyckas på egen hand. Ni har så länge stått bakom mig, redo att fånga upp mig om jag skulle falla. Låt mig nu försöka. Jag lovar att vara försiktig. Jag lovar att be om hjälp om jag behöver det. Jag lover att göra allt för att lyckas. För er skull, men framför allt, för min skull.
Låter som om du har de rätt tufft just nu, kan bara
instämma med de du har skrivit att de är bara att försöka glömma, hur svårt de än kan vara, för att de ska bli bättre igen.
Kram Pingu
o Pingu är?? *nyfiken*
Hej där..
Vet inte om jag hänger med i svängarna vem som är den som sårat dig nu..R eller den andra vi sms:ade om?! Vilket som är det aldrig kul att vara ledsen. Men du ska se att mycket faller på plats när du börjar skolan på ny ort! Det är så himla spännande å jag ångrar ibland att jag inte pluggade vidare själv...kram V