Bit ihop eller bryt ihop
Tyvärr är jag nog på väg mot det senaste av de två o det skrämmer mig, jag har aldrig varit på den sidan tidigare. Visst, jag har brutit ihop förr, men inte på det sättet som det känns att jag är på väg att göra nu.
Vart tog alla mina värderingar vägen? Vart tog alla rätt o fel vägen? Vart tog du vägen?
Varför finns du? Du bara förstör.
Varför kom du in i mitt liv? Vem sa att det var okej?
Varför har man någon om man ändå känner sig ensam? Varför älskar man någon om man ändå känner sig hatad? Varför ger man sig till någon om man ändå känner sig bortstött?
Varför förstår du inte hur JAG känner? Varför säger du att allt ska bli bättre men inget händer? Varför säger du att du älskar mig när jag bara känner likgiltighet från dig?
Jag orkar snart inte längre. Jag klarar inte av att bo hemma. Jag känner mig så låst att jag snart klättrar på väggarna. Inte på så sätt att ma o pa håller mig inne eller så, utan bara det att jag inte kan göra nånting utan att de får reda på det. Allt jag gör verkar viskas tillbaka till dem. Hur mycket jag än kämpar kan jag inte undvika dem. Är jag inte hemma tar de reda på vart jag är. O jag är så dum att jag talar om det för dem. Det känns som att mitt liv inte har börjat än, o det kommer inte göra det förrän jag kommer ifrån det här stället. *vill slita mig loss, även om det innebär att jag går därifrån blodig*
Jag vill bara ta bilen o dra. Åka långt bort till nån...stans. Tänk vad som skulle kunna finnas där borta. Det kryper i kroppen o jag tänker hela tiden på friheten att bara få åka. Men så vaknar jag upp o inser att det inte går. Jag kommer aldrig ifrån dem.
Varför kan ingen förstå att jag bara behöver komma bort? Komma bort från den jag är o den alla känner som jag. Komma bort från allt runt omkring mig som har funnits där sen jag var barn. Få upptäcka nya saker utan att någon står o talar om vad det är innan jag har sett det. Få finna mig själv utan att någon säger att det egentligen inte är jag.
Om jag kunde skulle jag åka redan idag.
Om jag kunde....
FÖRSVINN!!!!!!!!!!! *skriker till rösterna i mitt huvud*
Vart tog alla mina värderingar vägen? Vart tog alla rätt o fel vägen? Vart tog du vägen?
Varför finns du? Du bara förstör.
Varför kom du in i mitt liv? Vem sa att det var okej?
Varför har man någon om man ändå känner sig ensam? Varför älskar man någon om man ändå känner sig hatad? Varför ger man sig till någon om man ändå känner sig bortstött?
Varför förstår du inte hur JAG känner? Varför säger du att allt ska bli bättre men inget händer? Varför säger du att du älskar mig när jag bara känner likgiltighet från dig?
Jag orkar snart inte längre. Jag klarar inte av att bo hemma. Jag känner mig så låst att jag snart klättrar på väggarna. Inte på så sätt att ma o pa håller mig inne eller så, utan bara det att jag inte kan göra nånting utan att de får reda på det. Allt jag gör verkar viskas tillbaka till dem. Hur mycket jag än kämpar kan jag inte undvika dem. Är jag inte hemma tar de reda på vart jag är. O jag är så dum att jag talar om det för dem. Det känns som att mitt liv inte har börjat än, o det kommer inte göra det förrän jag kommer ifrån det här stället. *vill slita mig loss, även om det innebär att jag går därifrån blodig*
Jag vill bara ta bilen o dra. Åka långt bort till nån...stans. Tänk vad som skulle kunna finnas där borta. Det kryper i kroppen o jag tänker hela tiden på friheten att bara få åka. Men så vaknar jag upp o inser att det inte går. Jag kommer aldrig ifrån dem.
Varför kan ingen förstå att jag bara behöver komma bort? Komma bort från den jag är o den alla känner som jag. Komma bort från allt runt omkring mig som har funnits där sen jag var barn. Få upptäcka nya saker utan att någon står o talar om vad det är innan jag har sett det. Få finna mig själv utan att någon säger att det egentligen inte är jag.
Om jag kunde skulle jag åka redan idag.
Om jag kunde....
FÖRSVINN!!!!!!!!!!! *skriker till rösterna i mitt huvud*
Kommentarer
Trackback