Sandra "melondoft" Ekdahl

Vad hände?

Allt var bara skit, jag var totalt förvirrad och hade ingen aning om hur jag skulle klara mig genom det mörker jag såg framför mig. Jag var så nära att ge upp allting men då... då dök DU upp. Du fångade in mig i dina armar och sa att livet var värt att kämpa för. Jag lyssnade på dig, sög in allt du sa och försökte få det att fungera. Jag öppnade mig för dig, så mycket som jag aldrig har öppnat mig för någon, lät dig komma in, ändå in på djupet och du klev försiktigt in. Du stormade inte in som många andra hade gjort utan du lät det ta sin tid.

Vad hände?

Du fanns där för mig, under dygnets alla timmar, under alla mina sinnesstämningar. Du lyfte upp mig och sa att jag var speciell. Vi hade något som var så speciellt att jag aldrig tidigare hade sett två människor dela något liknande. Jag lät andra avundas det vi hade och jag var så stolt över det.

Vad hände?

Du lät mig uppleva en känsla som jag inte trodde fanns. Du lät mig uppleva känslan av att ha en själsvän. Du fångade mig, både mitt hjärta, min kropp och min själ. Och jag lät dig göra det.

Vad hände?

VARFÖR gav du mig allt det där när du ändå tog det ifrån mig? Hur kunde du släppa in mig i en värld jag aldrig kan nå?

Du gav mig något som jag blev beroende av och sen gick du din väg. Jag har insett att jag ALDRIG NÅGONSIN kommer få uppleva den känslan igen, hur mycket jag än strävar efter det och det gör mig så ont. Nu kan jag aldrig se en total lycka och trygghet i en relation. Nu jämför jag ALLA och ALLT med dig och det vi hade.

Vad hände?

Jag hatar dig. Du förstörde mitt liv. Jag älskar dig...