4 ½ år
Herre jävlar va tiden drar ifrån... det kan inte vara möjligt att det är 4½ år sen han o jag låg i hans säng o kysstes för första gången. Det känns helt sjukt! Tänker tillbaka på alla dessa år o ser en hel del bilder, både bra o dåliga. Första kyssen, första gången, lumpeninryckning, studenter, förlovning, uppbrott a.s.o. Det finns en hel del saker att minnas under dessa år.
Läste i min väns blogg nyss. Hon pratade om sagoprinser o att hitta rätt osv. Jag har många gånger funderat över om Robin är min rätta eller om vi för tillfället är varandras tidsfördriv (det behöver absolut inte vara negativt, jag tycker ju inte om honom mindre för det). Många gånger känner jag att det kanske inte är han jag ska leva med resten av livet men i samma stund som jag tänker det hugger det till i hjärtat o en stark saknad efter honom kommer fram. Jag vet inte vad det är mina tankar o känslor försöker berätta för mig men en dag får jag väl reda på det.
Det finns saker jag önskar gick att ändra på i vårt förhållande, som avståndet o mer privata saker men samtidigt försöker jag se det som att om vi båda ändrades drastiskt skulle vi inte vara samma människor som en gång blev kära i varandra (det är vi kanske inte nu heller med tanke på att jag var 15 o han var 18 när vi träffades o nu är vi 19 resp. 22 men det är inte lika stor skillnad). Jag skulle inte vilja att han blev någon annan för då skulle han inte längre vara min Robin, som jag älskar.
Fast egentligen... vad är kärlek? Är det en pirrande känsla i bröstet? Är det konstanta tankar på en o samma person? Är det att ha någon att kramas o mysa med? Är det någon som man bryr sig om? Är det någon som alltid finns där för en? Är det något som verkligen existerar? Jag vet inte... vem vet, jag kanske inte ens har upplevt äkta kärlek. Det tror jag aldrig att man får reda på. Man kan bara jämföra känlsor man har haft men det går ju inte att jämföra med känslor man aldrig haft. Jag kan ju aldrig veta hur förlusten av en mor känns eftersom jag inte har varit med om den. Samma sak kanske gäller kärleken.
Var försiktig med orden "jag älskar dig", de tappar väldigt väldigt lätt betydelse. Detsamma gäller "förlåt".
Läste i min väns blogg nyss. Hon pratade om sagoprinser o att hitta rätt osv. Jag har många gånger funderat över om Robin är min rätta eller om vi för tillfället är varandras tidsfördriv (det behöver absolut inte vara negativt, jag tycker ju inte om honom mindre för det). Många gånger känner jag att det kanske inte är han jag ska leva med resten av livet men i samma stund som jag tänker det hugger det till i hjärtat o en stark saknad efter honom kommer fram. Jag vet inte vad det är mina tankar o känslor försöker berätta för mig men en dag får jag väl reda på det.
Det finns saker jag önskar gick att ändra på i vårt förhållande, som avståndet o mer privata saker men samtidigt försöker jag se det som att om vi båda ändrades drastiskt skulle vi inte vara samma människor som en gång blev kära i varandra (det är vi kanske inte nu heller med tanke på att jag var 15 o han var 18 när vi träffades o nu är vi 19 resp. 22 men det är inte lika stor skillnad). Jag skulle inte vilja att han blev någon annan för då skulle han inte längre vara min Robin, som jag älskar.
Fast egentligen... vad är kärlek? Är det en pirrande känsla i bröstet? Är det konstanta tankar på en o samma person? Är det att ha någon att kramas o mysa med? Är det någon som man bryr sig om? Är det någon som alltid finns där för en? Är det något som verkligen existerar? Jag vet inte... vem vet, jag kanske inte ens har upplevt äkta kärlek. Det tror jag aldrig att man får reda på. Man kan bara jämföra känlsor man har haft men det går ju inte att jämföra med känslor man aldrig haft. Jag kan ju aldrig veta hur förlusten av en mor känns eftersom jag inte har varit med om den. Samma sak kanske gäller kärleken.
Var försiktig med orden "jag älskar dig", de tappar väldigt väldigt lätt betydelse. Detsamma gäller "förlåt".
Kommentarer
Postat av: Ellinor
väldigt fint skrivet syster!
tänk om man hade svaren på alla de där frågorna.. skulle man egentligen må bättre av det?! jag är inte så säker på det.
men men.. du har en fin pojke och ni har något fint tillsammans som ni har haft i 4½ år, ta vara på det.
*kramar*
Trackback