Sandra "melondoft" Ekdahl

Jag är sjukligt asocial av mig. Jag har begränsat mitt liv till lägenhetens fyra väggar, jag går nästan bara utanför dörren när det är mörkt och jag undviker folk så långt jag bara kan. De få gånger jag masar mig ut för att träffa folk måste jag förbereda mig innan. Jag måste samla alla krafter jag har för att orka en hel dag/kväll, även om det bara handlar om en kort stund krävs det extra krafter. När jag kommer hem från ett umgänge är jag helt slut. Det känns som om all kraft jag samlat på mig för att orka har tagit slut och jag går på sparlåga. Dagen efter ett längre umgänge orkar jag ingenting, då låser jag in mig i lägenheten, kanske t.o.m. bara i mitt rum och gömmer mig för verkligheten.

Det kan låta konstigt men för mig är det verklighet. Jag går igenom ett fysiskt och psykiskt helvete innan jag ska träffa folk, i och med att jag är så svag orkar jag inte med för många av dessa "utömningar" på energi på för kort tid. Det är därför ni kanske tycker jag är tråkig när jag säger nej, eller om jag bara kan stanna en kort stund osv. Jag orkar helt enkelt inte. Det betyder dock inte att jag inte vill träffa er. Det är ju ni som betyder nåt för mig.

Viljan finns, men inte orken.