...

Jag sitter och ser mig omkring i hans lägenhet. Jag ser soffan där hon spenderade sina dagar. Jag ser köksbordet där de åt middag tillsammans. Jag ser sängen där de gjorde saker jag inte ens vill tänka på. När jag ser allt detta vill jag bara springa ut ur lägenheten och så långt bort härifrån som jag bara kan. Det får mig att må dåligt när jag tänker på att han har bott här tillsammans med henne. Att han tänkte spendera sitt liv här tillsammans med henne.

Sen försöker jag att övertala mig själv. De gjorde slut. Hon är inte i hans liv längre. Hon är inte värd något i hans ögon. JAG är tillsammans med honom nu. Det är MIG han älskar. Det är MIG han ska flytta ihop med. Vi ska lämna den här lägenheten och deras förflutna bakom oss och TILLSAMMANS ska vi börja vårt liv. Det får mig att må bättre. Men inte förrän hon är helt borta och vi har lämnat lägenheten, först då kommer jag kunna släppa taget om det här. Fram tills dess får jag blunda för vad jag ser varje gång jag kliver in i denna lägenhet. Blunda och istället se framför mig vår gemensamma bostad vi har om en månad. Can't wait.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback