Felsteg

Jag tog steget som jag aldrig trodde att jag skulle våga ta. Det visade sig vara ett felsteg. Nu har jag hamnat i en sits som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Magen knyter sig o gör det svårt att stå rakt. Jag vill bara krypa ihop o bli så liten som möjligt så jag kan gömma mig nånstans där ingen kan hitta mig.

Visst, man måste våga för att vinna men den här gången blev steget ett felsteg som blev förödande.

Lämna mig ifred. Låt mig vara.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback