Sandra "melondoft" Ekdahl

Du frågade om vi kunde bli vänner. Jag sa att jag inte kände dig. Vi började prata och började fatta mer och mer tycke för varandra. Vi pratade länge, vi pratade mycket och varje gång kändes det bara som att vi blev bättre och bättre vänner.

Vi bestämdes för att träffas. Redan då hade vi en föraning om hur vi kände för varandra. När vi träffades blev det bekräftat. Jag har aldrig i hela mitt liv fått en kram som gjort mig så knäsvag som den du gav mig första gången vi sågs. Jag skapade direkt ett beroende av dessa kramar, de fick mig att flyga högt ovan molnen.

Vi skapade drömmar och fantasier som vi båda önskade skulle gå i uppfyllelse. Du blev min ängel, och vi hade en änglakärlek som betydde otroligt mycket för mig.

Men någonting hände. Du sa att du hade det jobbigt. Du kunde inte ses. Jag sa att jag inte ville tjata på dig men i själva verket ville jag inget hellre än att just träffa dig, få hålla om dig igen.

Jag hatar att vara den som hela tiden söker kontakt. Jag hatar att vara den som jagar för att få ses. Jag hatar att vara den som mår dåligt över ett nej. Jag hatar att vara den som är mest beroende.

Tiden gick och jag undrar fortfarande: Vart tog du vägen??


Jag älskar dig ängel...