13 veckor
Ojoj, tiden rullar på. Nu är det bara 13 veckor kvar tills pyret är beräknat. Ganska precis tre månader alltså. Fast jag vet inte om jag tycker att det går så fort... ibland känns det som om jag har varit gravid i över ett år... :P Som tur är så är man aldrig gravid så länge utan förr eller senare MÅSTE liten komma ut. *ler*
Kroppen börjar verkligen märka att den har en liten människa i sig. Besvären blir värre och värre och jag känner mig mer och mer som en strandad val. :P Igår när jag skulle vända mig i sängen hamnade jag på rygg och höll nästan inte på att komma därifrån. *skratt* Då kan ni kanske förstå varför jag tycker att liten kan komma ut lite tidigare. Börjar bli jobbigt att inte kunna röra sig som man vill, tycker inte om att känna mig begränsad. Dessutom börjar jag få mer och mer ont när jag rör på mig för mycket. Bäckenfogarna skriker av smärta om jag har hållt igång för mycket så det är bara att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Jag börjar dock bli jäääääävligt rastlös av att bara gå hemma, har ju gjort det i ca. 3½ månad nu och det börjar märkas på mitt humör. Hormonerna har också börjat spöka. I början gick det jättebra, hade nästan mer stabilt humör än innan men nu har de nog kommit ikapp. Häromnatten grät jag i en halvtimme för att Peter inte hade pratat så mycket med mig på kvällen, jag tappar tålamodet på typ 0,1 sekunder och tårarna är nära hela tiden vad det än gäller känns det som. Det är som att ha PMS dygnet runt, alla dagar ungefär. :P Stackars Peter, va jobbigt det måste vara för honom att försöka förstå sig på mig. *ler* Önskar jag kunde hjälpa honom genom att tala om vad han kan göra men det är svårt när jag inte ens själv vet. Han får nog försöka bita ihop och trösta sig med att det förhoppningsvis går över när pyret har kommit ut. :)
För ca en vecka sen var vi hos barnmorskan och då gjorde vi lite tester och sånt. Mitt blodtryck låg lika stabilt som innan vilket känns bra, järnvärdet hade gått upp sen förra gången men var fortfarande inte bra så jag måste fortsätta med de där äckliga järntabletterna (blir ju så jäkla dålig i magen av dem men ja, vad gör man inte...). Mitt blodsocker låg också bra vilket även det känns bra. Dessutom fick vi lyssna på hjärtat igen som slog så fint, och så mätte hon mitt symfys fundus-mått (hur stor livmodern är) som låg precis mitt i kurvan på 24 cm så det känns ju också bra att magen växer som den ska. :)
Nu är det bara 1½ vecka tills vi får se lilla pyret igen för 7 september ska vi göra ett 3D/4D-ultraljud. Först ville jag inte göra det, tyckte det kändes lite onödigt dyrt och så men Peter ville gärna göra och efter att det har gått ett tag har jag börjat känna "jag får ju en chans till att se lillknytet så det vore väl skoj" så jag gick med på det. :) Så vi, blivande mormor och morfar samt blivande farmor och farfar ska dit och titta på lill*n. Ska bli roligt att få sen h*n igen och förhoppningsvis få med några riktigt bra bilder och så som jag kan lägga in här sen.
Nu är ni lite uppdaterade på bebisfronten. Nu blir det tvättstugan och sen, om ni har tur, kanske det blir lite uppdatering på Sandrafronten också. ;)
Kroppen börjar verkligen märka att den har en liten människa i sig. Besvären blir värre och värre och jag känner mig mer och mer som en strandad val. :P Igår när jag skulle vända mig i sängen hamnade jag på rygg och höll nästan inte på att komma därifrån. *skratt* Då kan ni kanske förstå varför jag tycker att liten kan komma ut lite tidigare. Börjar bli jobbigt att inte kunna röra sig som man vill, tycker inte om att känna mig begränsad. Dessutom börjar jag få mer och mer ont när jag rör på mig för mycket. Bäckenfogarna skriker av smärta om jag har hållt igång för mycket så det är bara att lyssna på kroppen och ta det lugnt. Jag börjar dock bli jäääääävligt rastlös av att bara gå hemma, har ju gjort det i ca. 3½ månad nu och det börjar märkas på mitt humör. Hormonerna har också börjat spöka. I början gick det jättebra, hade nästan mer stabilt humör än innan men nu har de nog kommit ikapp. Häromnatten grät jag i en halvtimme för att Peter inte hade pratat så mycket med mig på kvällen, jag tappar tålamodet på typ 0,1 sekunder och tårarna är nära hela tiden vad det än gäller känns det som. Det är som att ha PMS dygnet runt, alla dagar ungefär. :P Stackars Peter, va jobbigt det måste vara för honom att försöka förstå sig på mig. *ler* Önskar jag kunde hjälpa honom genom att tala om vad han kan göra men det är svårt när jag inte ens själv vet. Han får nog försöka bita ihop och trösta sig med att det förhoppningsvis går över när pyret har kommit ut. :)
För ca en vecka sen var vi hos barnmorskan och då gjorde vi lite tester och sånt. Mitt blodtryck låg lika stabilt som innan vilket känns bra, järnvärdet hade gått upp sen förra gången men var fortfarande inte bra så jag måste fortsätta med de där äckliga järntabletterna (blir ju så jäkla dålig i magen av dem men ja, vad gör man inte...). Mitt blodsocker låg också bra vilket även det känns bra. Dessutom fick vi lyssna på hjärtat igen som slog så fint, och så mätte hon mitt symfys fundus-mått (hur stor livmodern är) som låg precis mitt i kurvan på 24 cm så det känns ju också bra att magen växer som den ska. :)
Nu är det bara 1½ vecka tills vi får se lilla pyret igen för 7 september ska vi göra ett 3D/4D-ultraljud. Först ville jag inte göra det, tyckte det kändes lite onödigt dyrt och så men Peter ville gärna göra och efter att det har gått ett tag har jag börjat känna "jag får ju en chans till att se lillknytet så det vore väl skoj" så jag gick med på det. :) Så vi, blivande mormor och morfar samt blivande farmor och farfar ska dit och titta på lill*n. Ska bli roligt att få sen h*n igen och förhoppningsvis få med några riktigt bra bilder och så som jag kan lägga in här sen.
Nu är ni lite uppdaterade på bebisfronten. Nu blir det tvättstugan och sen, om ni har tur, kanske det blir lite uppdatering på Sandrafronten också. ;)
Kommentarer
Postat av: Johanna
Såg att du kommenterat i min blogg. Ja det var kul att få se lillan igen, jag hade med min bästa kompis, som också är gudmor. Janne kunde inte komma jag bestämde det med så kort varsel men han tyckte det var lite onödigt och kan vänta tills hon tittar ut.
Lite trist att moderkakan skymde så mycket när man betalar så mycket. Fick inte så bra bilder alls, vissa ser man knappt vad det är. Dom som låg på min blogg är väl dom bästa.
Ska bli kul att se era!
Trackback