Berg- och dalbana

Idag har jag städat hysteriskt. Jag har skurat ugnen, skurat badkaret, skurat toaletten, dammsugit, plockat undan massa saker, skurat golven i köket, hallen och badrummet, "diskat" m.m. m.m. Jag tror det är därför jag har tyckt att den här dagen har varit ganska okej. Jag har inte hunnit tänka.

Imorse när jag vaknade var den inte okej. Jag vaknade 8, vaknade 10 och ville inte gå upp, vaknade 11 när klockan ringde men hade huvudvärk så jag somnade om och vaknade 12, fortfarande med huvudvärk och dessutom en känsla i magen som skrek "jag vill inte vara med, låt mig vara gömd idag!!!!". Jag lyssnade inte riktigt på magen. Eller mjo, lite grann. Syster ville äta på Subway. Först sa jag nej, men sen suget och det dåliga samvetet gjorde att jag övertalade mig själv (eller ja, jag orkade egentligen inte... kände mig lite taskig mot syster som erbjöd sig att betala och allt). Vi åkte en sväng till Ö&B och sen till Subway. Ville inte stanna där och äta så vi åkte hem. Hon släppte av mig hemma och åkte sen hem eller nåt annat. Kände mig inte alls bekväm i att vara ute bland folk idag... Jag kände mig bara i vägen och som världens största "fel" på två ben. Tur att det inte blev så lång tid. Samtidigt tror jag det är bra att komma ut även sådana dagar som jag verkligen inte orkar också. Man kanske lär sig...

Dock vet jag att den här kvällen kommer bli tung... jag kommer bli mer och mer asocial ju mer tiden går och det är riktigt tur att klockan är så pass mycket som den är så mamma och pappa går och lägger sig snart så jag inte behöver prata mer... skriva går trots att jag är asocial, men prata blir helt omöjligt efter en viss gräns. Jag börjar närma mig den känner jag...

Tänk om man kunde få somna tidigt inatt och dessutom komma upp i hyfsad tid imorgon... tänk om man för en gångs skull kunde ha en normal dygnsrytm... tänk om...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback