1+1=2

Jag är inte längre ensam. I mitt tidigare inlägg "En konstig känsla..." nämnde jag en "någon" som jag hade varit hos en hel del. Denna någon har blivit en permanent del i mitt liv och vi räknas nu som pojkvän och flickvän. Det känns lite konstigt att återigen vara i ett förhållande, lite rädd är jag allt, men samtidigt känns det väldigt bra och han är underbar mot mig (kanske t.o.m. mer än vad jag egentligen förtjänar).

Hittills funkar allt väldigt bra och jag är glad över att vi har tagit detta steg för steg utan att hoppa över något, allt har fått ta sin tid (men det har ändå gått fort som ni säkert har förstått). Han har hunnit med att träffa min familj och de verkar heller inte ha något emot honom och det är ju en fördel om det ska kunna bli något seriöst. Nu ska vi bara hinna med att lära känna varandra på djupet och se om vi är en så "perfect match" som det ibland känns som (när man t.o.m. har exakt likadana godispåsar, då är det skrämmande...).

Jag tycker om honom så jag hoppas att det här kan bli något riktigt bra.

Kommentarer
Postat av: Ellinor

jo, vi tycker absolut om honom, den där jäkla retstickan ;)

2008-06-12 @ 21:07:30
Postat av: Mika

håller med ovanstående talare! han är jäkligt godkänd :D

2008-06-16 @ 21:16:22
Postat av: Maddä

Hmm.. Har ju inte träffat honom än, men skulle nog kunna säga att han är godkänd ändå. Du mår ju bättre nu med en pojke vid din sida :)

Saknar dig dock så jävla mycket hjärtat mitt.

Postat av: Någon

Värst vad snälla alla är ;)

2008-06-17 @ 17:49:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback