Way past bedtime...

Klockan är långt förbi sängdags men jag sitter trots det uppe. Jag börjar jobba om mindre än 7 timmar men jag är inte tillräckligt trött för att ens försöka sova än. Som om det inte vore nog så är dessutom inte pojken här vilket gör det ännu mer omöjligt att sova. Men jag biter ihop, för han är hemma och umgås med några kompisar och det vill jag inte på nåt sätt ta ifrån honom. Vi måste ju kunna ha våra egna liv samtidigt som vi har det tillsammans. Jag vill verkligen inte att han ska förlora några vänner pga mig och jag vill inte förlora mina vänner pga honom. Därför uppskattar jag att han är hemma och träffar dem, men saknaden är svår, nästan olidlig.

Senaste tiden har varit lite av en berg- och dalbana. Jag mår faktiskt riktigt bra, det ska jag inte gnälla över, men trots det har jag stunder då något svart kommer över mig och jag vill bara sätta mig i ett hörn och gråta och skrika och slå på något. Jag tror att det nånstans har lite med pojken att göra (inte på nåt negativt sätt dock). Det känns som att jag har så mycket känslor för honom som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera, dessa känslor skrämmer mig och övermannar mig ibland vilket leder till att jag blir som jag blir. Jag har aldrig trott att det var möjligt att känna så starkt för någon som jag känner för honom och ja, jag vet som sagt inte riktigt hur jag ska hantera det.

Mycket har cirkulerat i mitt huvud senaste veckan/veckorna. Det är många tankar som snurrar runt och jag blir nästan yr av det. Mycket positiva tankar dock, men även en del annat. Jag lovar er att man har tid att tänka när man sitter och kör buss massa timmar per dag. Det är lite jobbigt när man hela tiden tänker på samma saker men inte kan göra nåt åt det... men men, tiden får utvisa framtiden...

Näe, fasen alltså... jag måste försöka sova. Jag vet ju att morgondagen kommer att bli tio resor värre om jag inte får sova... somnar jag nu får jag iaf sova ca. 5½ timme... bättre än inget. Jag har ju rast mellan 9.26-14.56 imorgon också så jag får väl försöka sova nån timme då också...

Ledsen att uppdateringen är så dålig men jag har tappat lite av dragningskraften... tror det är någon som upptar min tid... :P Näe, men jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva om... jag har suttit vid datorn flera gånger och tänkt att skriva men inte kommit på något. Men jag ska försöka bättra mig.

Tills dess, god natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback