Varning för tjockis!
Jag har riktigt svårt för när människor tittar på mig. Jag tror direkt att deras tankar är negativa, att jag äcklar dem eller att de skrattar åt mig. Därför tittar jag bort. Jag gömmer mig och vill bara försvinna.
Jag ställde mig på vågen i morse. Fick panik. Det jag lovade mig själv att aldrig passera igen har jag än en gång passerat. Jag mår illa. Jag äcklar mig själv. Jag blir rädd för mig själv. Varför utsätter jag mig och min kropp för det här? Hur kan jag acceptera att jag dödar min kropp på det här sättet? Varför sätter jag inte stopp för det jag gör? Varför tar jag inte tag i det? Jag mår skit över det men jag låter det fortgå? Jag måste vara självmordbenägen...
Hela tiden går jag runt med tankarna om att jag måste börja ta hand om mig själv men varje gång jag hamnar i en situation där svagheten kan ta över brister jag. Jag faller för det och låter mig återigen fördärva mig själv.
Jag blir ärligt talat förbannad när folk säger till mig "men du är inte tjock" osv. VARFÖR ljuger ni mig rakt upp i ansiktet? Helt seriöst?? Ni säger till mig att jag inte är tjock, men sen sitter ni bara sekunder efter och klankar ner på folk som är betydligt mindre än vad jag är. Ni skulle antagligen DÖ om ni visste vad vågen visar när jag ställer mig på den. Flera av er skulle bli äcklade av siffran, andra skulle tro att jag ljög. Vad ni inte förstår är att det faktiskt är så illa. Många av er har inte den blekaste aning om hur det känns att vara i min position. Det hoppas jag att ni är jävligt lyckliga för. Jag skulle vara det. Jag HATAR min kropp. Om jag kunde skulle jag lämna den på en gång.
Nu sitter antagligen x antal % av er och undrar "men om det nu är så jävla illa, varför gör du inte bara nåt åt det?" och mitt svar är: Det undrar jag också. Jag har försökt, jag har misslyckats och jag har försökt igen för att åter misslyckas... Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vill men tydligen har jag inte den självdisciplin som krävs för att verkligen lyckas. Jag måste gå till botten med problemet för att kunna lösa det. Jag tror att det handlar om mer än bara viljan. Nånting hindrar mig. Jag måste ta reda på vad.
Jag tror mycket kan påverkas av att jag har så mycket problem med min vardag, att jag inte klarar av att fokusera på ett så långsiktigt mål. Det är inget som går att klara av på en vecka och sen att det förblir avklarat, det är något som måste göras hela livet och jag tror lite kan ligga i min rastlöshet över saker som blir kontinuerliga.
Jag gör i alla fall mina små försök. Jag har som sagt köpt mig ett gymkort. Jag försöker att masa mig dit så ofta jag bara kan, även de gånger då jag känner att jag egentligen inte har särskilt stor lust. Det hjälper väldigt mycket att det ligger så nära, för då behöver jag inte bekymra mig för nånting annat än att bara träna. Dessutom hoppas jag innerligt att den jävla snön/isen ska försvinna snart så jag kan få arslet ur vagnen att hålla mitt "löfte" till mig själv: att cykla till skolan. Jag hoppas verkligen att jag faktiskt tar tag i det och gör det. Det är inte så jättelångt och det vore grymt bra att få in som rutin att cykla 1 mil om dagen.
Hur gör man för att komma över tröskeln till den andra sidan?? Jag vet att det handlar om liv eller död, varför värderar jag inte mitt liv högre?
Jag blir berörd av det du skriver. Jag skrev själv ett inlägg om mina egna gamla kroppskomplex idag. Tro det eller ej, men vi är inte så olika. Jag har haft liknande problem fast på ett annat sätt. Jag kunde komma över min onda cirkel och min ätstörning, du kan övervinna din. Hata inte dig själv, äcklas inte av dig själv. Ingen annan gör det, så varför skulle du? Däremot behöver du göra en förändring och börja ta hand om dig själv. Du ÄR naturligt vacker. Men detta handlar inte om utseende, utan om hälsa och välbefinnande. Jag är din vän och jag vill att du ska må bra. Du kan göra det! Du är värd att må bra och du är värd att vara frisk. Ett gymkort är en fantastiskt bra början och ett steg i rätt riktning. Och nej, gymmet är inte bara för fitnessfolk, det verkar bara så eftersom alla som gymmar ofta förr eller senare kommer se ut så ;). Du har bara inte sett "före"-bilderna. Jag vill hjälpa dig att må bättre, om jag kan. Vi kan träna tillsammans när du kommer till sthlm, eller kanske bara ta en långpromenad och prata, vi kan laga god och nyttig mat tillsammans. Jag stöttar dig hela vägen om du låter mig göra det. Du kan!!!! Det kommer bli en utmaning, men jag tror på dig och DU KAN. Älska dig själv för det borde du göra. Jag älskar dig. Puss
Precis samma sak med mig, tror att vi pratat om det förut.. Hoppas att du orkar kämpa så att du kan må bättre gumman!
De finns en jätte bra bok jag läste innan jag började träna som heter "No Nonsense Muscle Building", de är inte en bok bara för dem som vill bli bodybuilders eller liknande, utan den får en att förstå hur kroppen HATAR förrändringar, musklerna hatar igentligen att arbeta och om dem fick bestämma skulle man bara ligga i soffan hela dagarna. Boken hjälper än att hitta inspiration, hur man ska orka ta sig till gymmet och även mycket kost råd.
Ett hett tips i alla fall om du vill ha lite hjälp på vägen.
fan vad jag känner igen mig i det där syster! du är inte ensam... varför ska det vara så svårt för??? men vi ska fan lyckas, det ska vi!!
och fan vad mika är söt då, kan man bli annat än glad.. härligt att du har sådan fina vänner :D
älskar dig! o imorgon ska vi ha grymt kul!! kram o puss
förresten så tycker jag att du är asbra som faktiskt gör allt det där som du gör!!!!
så det så.. :P