Enemy no 1: Life

Är det bara jag eller gör livet allt för att jävlas med en?

Jag börjar tröttna på livet. Jag börjar tröttna på att det vägrar bli min vän. Vad har jag gjort egentligen för att reta upp det så jävligt? För det verkar som om livet hyser ett agg mot mig som jag inte vet vad det beror på. Men det gör allt för att jag ska få lida. Stämmer det inte? Tycker du att livet är underbart och att allting alltid blir som du vill (eller oftast i alla fall)? Ja, men då måste jag få gratulera! Ta till vara på det och gör allt du kan för att livet inte ska vända dig ryggen.

Det är inte meningen att saker ska gå min väg. Det är inte meningen att jag ska få känna lycka. Det är inte meningen att det ska flyta på utan att jag behöver anstränga mig. Jag menar absolut inte att jag vill att livet ska vara som att glida fram på ett bananskal men det vore ju faktiskt trevligt om jag någon gång slapp slå mig blodig i kampen för lyckan. Det finns de som säger att lyckan är starkare om man har fått kämpa för den men jag vet inte riktigt om det stämmer när man måste kämpa så hårt för att ens nå den och när man väl har nått den, ja inte ens då kan man slappna av för då måste man kämpa ännu hårdare för att behålla den.

Är jag bitter? Ja, det kan du ge dig fan på att jag är! Vad kan jag göra åt saken? Ja, jag skulle kunna ignorera att livet inte vill vara min vän och bara fortsätta leva i denna jargong, men har jag lust med det? Nej. Jag vill också få vara lycklig. Jag vill också hitta den där känslan som gör att man varje morgon kliver ur sängen med ett leende på läpparna, förväntansfull över vad som ska hända under dagen.

Finns det någon orsak till denna (egentligen inte plötsliga) bitterhet? Just för stunden beror den på just livets förkärlek till ren djävulskap.

När jag väl hittar något som faktiskt gör att jag känner en viss lycka, ja då gör livet allt för att förstöra det.

Skulle det hjälpa om jag slutade tala om vad som gör mig lycklig? Jag tror inte det. Livet är för smart. Det skulle komma på det i alla fall (det kanske skulle ta lite längre tid men det skulle komma på det) och när det hade kommit på vad som gör mig lycklig skulle det göra allt i sin makt för att förinta det.

Jag är inte överens med livet. Vad har jag för odds egentligen? Jag kämpar mot något som jag inte kan vinna mot. Men man tycker ju att livet kunde göra en ansträngning för att vi i alla fall skulle kämpa åt samma håll istället för mot varandra. Jag försöker göra allt för att livet ska acceptera min vilja till försoning men det verkar ha bestämt sig för att hela tiden jobba mot mig, inte med mig.

Jag hoppas att du och ditt liv kommer bättre överens än jag och mitt liv.

(Jag vill inte ha en massa "men livet blir vad man göra det till"-kommentarer osv. Jag är bitter och de biter inte på mig. Det kanske funkar för er men jag har försökt och det bevisade bara ännu mer att livet kämpar MOT mig. Så snälla, bespar mig alla dessa kommentarer. Jag passar tydligen bäst som bitter, det är då jag får vara ifred från livet.) 

Kommentarer
Postat av: Pingu

Jadu, finns inte mycket mer att säga än att livet suger ibland...

2007-11-01 @ 10:55:05
Postat av: Blomma Bladsdotter

Men seriÖST, Sandra?! Okej, jag ska inte säga något om du nu vill ha det på det där sättet.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback