vackert vs. fult

Varför får vackra människor varandra? Är det så? Är det bara vackra människor som får den rätta/rätte? Är det bara vackra som kan få någon vacker? Varför måste fula människor jobba så mycket hårdare än vackra människor för att kunna hävda sig? Varför kommer vackra människor undan med mer än vad fula människor gör? Varför får vackra människor uppmärksamhet bara för att de är vackra medan fula måste göra något för att folk ska titta åt deras håll?

Jag vill vara vacker. Jag vill vara vacker både på insidan och utsidan. Visst... Skönhet ligger i betraktarens öga. Men någonstans är vissa människor ändå vackrare än andra, i alla betraktares ögon. Jag är inte vacker och jag vet om det. Det värsta är att jag ibland får känslan av att jag verkar tro att jag är vackrare än vad jag är. För när jag ser kort på mig själv, tagna av andra, rasar alltid min bild av mig själv ner till botten av Atlanten. Jag hatar mitt utseende. Och jag hatar min insida. Jag försöker att åtminstone vara vacker på insidan men den sviker mig hela tiden.

Jag vill få ett "happy ending". Jag vill hitta någon som får mig att må som en prinsessa, någon som ser mina behov och som kan tillfredsställa dem. Någon som jag kan ge mig till, för alltid. Någon som vill äga mig. Jag vill bli ägd. Jag vill hänge mig åt en enda människa, ge den min själ. Men kommer jag någonsin få uppleva den lyckan? Om det fanns någon på denna jord som ville äga mig och som jag vill bli ägd av, då skulle jag ge denna någon ALLT. Den skulle få ALLT av mig.

Men jag kommer få fortsätta leva i min egen bubbla. Jag kommer få fortsätta irra runt utan någon som håller mig i handen och visar vart vi är på väg.

Allt jag begär, är någon att hålla i handen när jag blir orolig, någon att krama när jag känner mig rädd och någon att älska när jag känner mig ensam.

Ensamheten kryper närmre. Jag kommer inte undan. Den gräver sig in i mitt hjärta, igenom mitt hjärta, och lämnar mig med ett hål, större än vad som går att laga. Jag börjar tappa min tro på att finna någon. Jag vet, det är tragiskt. Men jag orkar inte med det hopplösa hoppet längre.


Jag är en enstöring... men jag vill vara en enstöring i tvåsamhet, inte i ensamhet.....


Kommentarer
Postat av: pingu

Vad är de man brukar säga... livet suger rätt hårt! :/

2007-12-09 @ 20:31:56
Postat av: Blomma Bladsdotter

Men du ÄR ju vacker. :(


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback