"I'm leaving, on a jetplane, don't know when I'll be back again...."
Tänk om... tänk om man bara kunde släppa allt och åka iväg. Tänk om man fick fly från den gråa vardagen och åka till en helt ny plats där ingen vet vem man är, där man är en total främling!! Jag förstår verkligen folk som släpper allt och åker utomlands ett tag efter ex. studenten. Jag önskar verkligen att jag hade gjort det. Jag ångrar mig så innerligt att jag inte har varit bättre på att spara ihop till att få resa som jag alltid har drömt om. Jag var ju på god väg, jag hade ju planer på att åka iväg... men istället sade jag upp mig från mitt jobb och var tvungen att leva på de pengar jag hade sparat ihop. När jag väl fick ett nytt jobb var pengarna slut för länge sen.
Jag känner mig fast. Det känns som jag sitter fast i ett osynligt nät och ju mer jag försöker ta mig loss, desto mer lindar jag in mig själv och det blir svårare och svårare att ta sig loss.
Varför hatar jag mitt liv så innerligt?? Och VARFÖR kan jag inte göra nåt åt det om det inte gör annat än att plåga mig?? Det är ju sjukt hur man kan utsätta sig för något så plågande, utan att bara bestämma sig för "nej, nu orkar jag inte med det här längre, nu gör jag nånting åt det!!".
Jag tänker inte börja babbla om nyårslöften. Jag har alltför många år försök ha det som nyårslöfte att ta tag i mitt liv, och varje gång har jag misslyckats lika stort. Nyårslöften gör människor besvikna, inget annat.
" 'cause we are living in a material world, and I am a material girl" *sjunger*
Vet inte om det egentligen stämmer. Jag är ingen direkt shopaholic och jag kräver inte att få saker hela tiden. Däremot är jag beroende av pengar och när jag inte har dem får jag panik. Just nu ligger jag över 100:- minus på mitt konto, det kommer bli mer, jag har skulder till ma och pa, hyran är inte betald, telefonräkningen ska in snart och jag får inga pengar förrän om typ 2 veckor eller nåt och inte ens de kommer räcka för att ens hamna på 0:- på kontot igen. Det är ekonomiskt kaos och jag kan inte göra ett skit åt det. Jag får total panik och ångesten blir större och större och större. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här och vore det inte för ma och pa skulle jag sitta på ett dårhus eller nåt. Jag HATAR att inte ha ordning på min ekonomi, jag HATAR att vara utan pengar och jag HATAR att studiebidraget och lånet är så jävla usla att man knappt går runt trots att man snålar som ett jävla kapitalistsvin. Seriöst... är det verkligen meningen att man ska krypa på knäna varje månad, utan att ens kunna skaffa sig det viktigaste?? Vad fan tänker de med?? De kräver att man har utbildning men man har knappt råd att utbilda sig för att ens liv går i kras pga att man inte kan betala för sig?? *sinnessjukt*
Jag är sjukt bitter idag (ja, jag är ofta bitter men idag är det riktigt illa). Som om bitterheten inte vore nog är jag dessutom ledsen, ensam, uttråkad, panikslagen, inträngd, psyksikt instabil, fysiskt lamslagen, trött (mentalt), illamående (också mentalt) och bara allmänt less på hela världen.
Jag tvingar ingen att läsa, men jag uppskattar er som orkar stå ut med mig, även under mina dagar då jag är som ett åskmoln och de dagar då jag helt enkelt inte orkar kliva upp ur sängen.
Varför hörde du av dig till mig?? Var det verkligen nödvändigt?? Jag är ju ändå ingenting för dig. Jag kommer aldrig att bli något för dig.
*I´m flying away on my little black cloud, far far away, and I´ll never come back to this evil world*
Jag känner mig fast. Det känns som jag sitter fast i ett osynligt nät och ju mer jag försöker ta mig loss, desto mer lindar jag in mig själv och det blir svårare och svårare att ta sig loss.
Varför hatar jag mitt liv så innerligt?? Och VARFÖR kan jag inte göra nåt åt det om det inte gör annat än att plåga mig?? Det är ju sjukt hur man kan utsätta sig för något så plågande, utan att bara bestämma sig för "nej, nu orkar jag inte med det här längre, nu gör jag nånting åt det!!".
Jag tänker inte börja babbla om nyårslöften. Jag har alltför många år försök ha det som nyårslöfte att ta tag i mitt liv, och varje gång har jag misslyckats lika stort. Nyårslöften gör människor besvikna, inget annat.
" 'cause we are living in a material world, and I am a material girl" *sjunger*
Vet inte om det egentligen stämmer. Jag är ingen direkt shopaholic och jag kräver inte att få saker hela tiden. Däremot är jag beroende av pengar och när jag inte har dem får jag panik. Just nu ligger jag över 100:- minus på mitt konto, det kommer bli mer, jag har skulder till ma och pa, hyran är inte betald, telefonräkningen ska in snart och jag får inga pengar förrän om typ 2 veckor eller nåt och inte ens de kommer räcka för att ens hamna på 0:- på kontot igen. Det är ekonomiskt kaos och jag kan inte göra ett skit åt det. Jag får total panik och ångesten blir större och större och större. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här och vore det inte för ma och pa skulle jag sitta på ett dårhus eller nåt. Jag HATAR att inte ha ordning på min ekonomi, jag HATAR att vara utan pengar och jag HATAR att studiebidraget och lånet är så jävla usla att man knappt går runt trots att man snålar som ett jävla kapitalistsvin. Seriöst... är det verkligen meningen att man ska krypa på knäna varje månad, utan att ens kunna skaffa sig det viktigaste?? Vad fan tänker de med?? De kräver att man har utbildning men man har knappt råd att utbilda sig för att ens liv går i kras pga att man inte kan betala för sig?? *sinnessjukt*
Jag är sjukt bitter idag (ja, jag är ofta bitter men idag är det riktigt illa). Som om bitterheten inte vore nog är jag dessutom ledsen, ensam, uttråkad, panikslagen, inträngd, psyksikt instabil, fysiskt lamslagen, trött (mentalt), illamående (också mentalt) och bara allmänt less på hela världen.
Jag tvingar ingen att läsa, men jag uppskattar er som orkar stå ut med mig, även under mina dagar då jag är som ett åskmoln och de dagar då jag helt enkelt inte orkar kliva upp ur sängen.
Varför hörde du av dig till mig?? Var det verkligen nödvändigt?? Jag är ju ändå ingenting för dig. Jag kommer aldrig att bli något för dig.
*I´m flying away on my little black cloud, far far away, and I´ll never come back to this evil world*
Kommentarer
Postat av: Pingu
De är ju roligt att läsa din blogg :)
Postat av: Sofia
Gumman, gumman.... jag finns här om du vill prata, du vet de gumman! snart kan vi sitta å tjöta lite mer obehindrat också! KRAM
Trackback