Fuck Christmas!!
Jag har försökt allt för att få julstämning men vad jag än gör raseras den bara hela tiden. Nu har jag totalt tappat lusten. Jag skiter i den här jävla julen, alla andra verkar ju göra det också så... "Christmas can kiss my ass"!!
Är nu äntligen i Sthlm igen. Känns sååå skönt att vara i "den stora staden" igen men jag blir nojjig av att vara hemma. Jag har verkligen vant mig vid att bo själv, blir helt hysterisk av att det är människor runt omkring mig hela tiden. Jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, hur jag ser ut (glad, ledsen, arg etc.). Råkar det vara så att jag har en lite ledsen min eller något är det direkt någon som frågar om nåt är fel osv. Blir tokig! Varför kan folk inte bara låta mig vara ifred??
Och sen det här med att någon frågar vart man ska så fort man kanske är på väg ut genom dörren. Jag har vant mig av vid sånt där... jag är van att komma och gå som jag vill. Nu blir det istället att jag håller mig inne hela tiden, för att slippa behöva förklara för någon vart jag ska om jag är på väg ut (inte för att jag på något sätt döljer saker för mina föräldrar eller så, men ibland vill man helt enkelt inte berätta vart man ska, man kanske inte ens vet liksom). Som sagt, inget mot mina föräldrar, jag är bara van vid att vara mer självständig nu för tiden.
Nu är det knappt en timme kvar tills klockan slår över på julafton... det första jag ska göra är att öppna min julklapp från sötaste Hannah. Fick ju den för typ 1½ vecka sen men jag har varit duktig och väntat. :) Men nu börjar jag bli riktigt nyfiken.
Fan va bra du är på att gnida salt i såren. Ja, du är fortfarande ett sår, trots att det har gått ett tag. Men ja... good for you. Jag är faktiskt glad för din skull. Om än att jag inte vill prata med dig längre. It hurts too much. Men detta är ändå bra, på ett sätt, det gör att jag måste ta mig i kragen och gå vidare. Det är ju inte så att jag vill ha dig tillbaka, jag vill bara kunna släppa taget.
Tänk om man orkade ta tag i sitt liv.... vilken lycka det skulle vara...
Min axel har börjat fucka sig igen. Har nog inte skrivit nåt om den innan men jag gjorde illa den i maj när jag jobbade på GL, sen i juli kom det tillbaka och då var jag hos läkaren, fick massa piller och var "sjukskriven" (fick inte göra något som helst tungt arbete så jag satt mest på en stol och tog biljetter). Sen under hösten har den dummat sig lite men nu i måndags (tror jag det var) fick jag bara ondare och ondare så jag ringde till vårdcentralen på onsdagen. Det fanns ingen tid men ungdomsmottagningen har läkare där på onsdagseftermiddagar så jag gick dit istället (dessutom gratis, MYCKET bättre för en fattig student). Han vände och vred och klämde och frågade och grejade och kom fram till att jag borde röntgas. Han sa att jag hade tecken på att något skulle kunna vara trasigt i axeln. Fick Voltaren och en tid till röntgen den 7 januari. Så nu får vi väl se vad som händer... jag hoppas faktiskt nästan att det ska vara nåt som är trasigt eller som ligger löst så de kan operera skiten, fixa det som är trasigt och så är det bra sen. För ska jag leva med de här smärtorna till och från, då kommer jag bli galen. Och dessutom är jag orolig för att det kan påverka mina planer på att bli tolk. Men ja, jag får vänta och se för det första vad röntgen visar. Ska som sagt dit 7 januari och sen den 16:e ska jag tillbaka till läkaren för att få röntgenbilderna och sen får vi gå vidare utifrån vad de visar. Får hålla tummarna för att det går att göra nåt åt det. Annars blir jag tokig.
Tänk om man kunde bli den som man önskar att man var...
Det är lite konstigt att jag faktiskt längtar tillbaka lite till skogen. Men ja, det är ju trots allt mitt hem nu, det är där jag har alla mina saker och det är där jag lever mitt liv. Sen har jag ju Sofia däruppe också. Eller ja, just nu är ju hon hemma på Västkusten där hon kommer ifrån men i vanliga fall. Känns skönt att ha henne där. Hon är nog den enda jag saknar nu när jag har flyttat till eget. Det blir ju tyvärr så att vi inte umgås lika mycket efter skolan längre. Hon är så söt. Och det är så lätt att prata med henne. Det värsta är bara att hon börjar veta lite för mycket om mig! *hjälp* Jag hoppas att vi inte blir ovänner nån gång! Snacka om att hon har hållhakar på mig då!! :P *skratt*
*internt* Akta dig för nästa julfest, vem vet vad som händer då!! :P Iaf om vi ska tro E. ;)
Lyssnar för tillfället på Plan Three. Riktigt skön musik. Lagom mörk för att passa när jag är nere men inte för mörk så den drar ner mig längre. Lite nytt efter att ha lyssnat på Takida konstant i typ 3 månader snart. :P
Vad händer på nyårsafton då?? Ja, jag blir nog hemma med mamma och pappa och grannarna tror jag. Om inget annat, som jag anser vara mer spännande dyker upp. Krogen känns ju inte särskilt lockande. Men det skulle vara mysigt att ha någon att pussa på vid 12-slaget. Men ja, blir väl ensam i år. Första gången på typ 6 år som jag inte har någon att kalla min under jul och nyår. Det är en ovan känsla... *scary*
Jag vill resa... jag vill resa långt bort och vara borta ett tag. Bara få göra vad jag själv vill, få utforska olika platser. Tänk om.... *drömmer mig bort*
Är nu äntligen i Sthlm igen. Känns sååå skönt att vara i "den stora staden" igen men jag blir nojjig av att vara hemma. Jag har verkligen vant mig vid att bo själv, blir helt hysterisk av att det är människor runt omkring mig hela tiden. Jag måste hela tiden tänka på vad jag gör, hur jag ser ut (glad, ledsen, arg etc.). Råkar det vara så att jag har en lite ledsen min eller något är det direkt någon som frågar om nåt är fel osv. Blir tokig! Varför kan folk inte bara låta mig vara ifred??
Och sen det här med att någon frågar vart man ska så fort man kanske är på väg ut genom dörren. Jag har vant mig av vid sånt där... jag är van att komma och gå som jag vill. Nu blir det istället att jag håller mig inne hela tiden, för att slippa behöva förklara för någon vart jag ska om jag är på väg ut (inte för att jag på något sätt döljer saker för mina föräldrar eller så, men ibland vill man helt enkelt inte berätta vart man ska, man kanske inte ens vet liksom). Som sagt, inget mot mina föräldrar, jag är bara van vid att vara mer självständig nu för tiden.
Nu är det knappt en timme kvar tills klockan slår över på julafton... det första jag ska göra är att öppna min julklapp från sötaste Hannah. Fick ju den för typ 1½ vecka sen men jag har varit duktig och väntat. :) Men nu börjar jag bli riktigt nyfiken.
Fan va bra du är på att gnida salt i såren. Ja, du är fortfarande ett sår, trots att det har gått ett tag. Men ja... good for you. Jag är faktiskt glad för din skull. Om än att jag inte vill prata med dig längre. It hurts too much. Men detta är ändå bra, på ett sätt, det gör att jag måste ta mig i kragen och gå vidare. Det är ju inte så att jag vill ha dig tillbaka, jag vill bara kunna släppa taget.
Tänk om man orkade ta tag i sitt liv.... vilken lycka det skulle vara...
Min axel har börjat fucka sig igen. Har nog inte skrivit nåt om den innan men jag gjorde illa den i maj när jag jobbade på GL, sen i juli kom det tillbaka och då var jag hos läkaren, fick massa piller och var "sjukskriven" (fick inte göra något som helst tungt arbete så jag satt mest på en stol och tog biljetter). Sen under hösten har den dummat sig lite men nu i måndags (tror jag det var) fick jag bara ondare och ondare så jag ringde till vårdcentralen på onsdagen. Det fanns ingen tid men ungdomsmottagningen har läkare där på onsdagseftermiddagar så jag gick dit istället (dessutom gratis, MYCKET bättre för en fattig student). Han vände och vred och klämde och frågade och grejade och kom fram till att jag borde röntgas. Han sa att jag hade tecken på att något skulle kunna vara trasigt i axeln. Fick Voltaren och en tid till röntgen den 7 januari. Så nu får vi väl se vad som händer... jag hoppas faktiskt nästan att det ska vara nåt som är trasigt eller som ligger löst så de kan operera skiten, fixa det som är trasigt och så är det bra sen. För ska jag leva med de här smärtorna till och från, då kommer jag bli galen. Och dessutom är jag orolig för att det kan påverka mina planer på att bli tolk. Men ja, jag får vänta och se för det första vad röntgen visar. Ska som sagt dit 7 januari och sen den 16:e ska jag tillbaka till läkaren för att få röntgenbilderna och sen får vi gå vidare utifrån vad de visar. Får hålla tummarna för att det går att göra nåt åt det. Annars blir jag tokig.
Tänk om man kunde bli den som man önskar att man var...
Det är lite konstigt att jag faktiskt längtar tillbaka lite till skogen. Men ja, det är ju trots allt mitt hem nu, det är där jag har alla mina saker och det är där jag lever mitt liv. Sen har jag ju Sofia däruppe också. Eller ja, just nu är ju hon hemma på Västkusten där hon kommer ifrån men i vanliga fall. Känns skönt att ha henne där. Hon är nog den enda jag saknar nu när jag har flyttat till eget. Det blir ju tyvärr så att vi inte umgås lika mycket efter skolan längre. Hon är så söt. Och det är så lätt att prata med henne. Det värsta är bara att hon börjar veta lite för mycket om mig! *hjälp* Jag hoppas att vi inte blir ovänner nån gång! Snacka om att hon har hållhakar på mig då!! :P *skratt*
*internt* Akta dig för nästa julfest, vem vet vad som händer då!! :P Iaf om vi ska tro E. ;)
Lyssnar för tillfället på Plan Three. Riktigt skön musik. Lagom mörk för att passa när jag är nere men inte för mörk så den drar ner mig längre. Lite nytt efter att ha lyssnat på Takida konstant i typ 3 månader snart. :P
Vad händer på nyårsafton då?? Ja, jag blir nog hemma med mamma och pappa och grannarna tror jag. Om inget annat, som jag anser vara mer spännande dyker upp. Krogen känns ju inte särskilt lockande. Men det skulle vara mysigt att ha någon att pussa på vid 12-slaget. Men ja, blir väl ensam i år. Första gången på typ 6 år som jag inte har någon att kalla min under jul och nyår. Det är en ovan känsla... *scary*
Jag vill resa... jag vill resa långt bort och vara borta ett tag. Bara få göra vad jag själv vill, få utforska olika platser. Tänk om.... *drömmer mig bort*
Kommentarer
Postat av: sofia
gumman, finns alltid här för dig! och det vet du mycke bäl! vad som än händer finns dina "hemlisar" väl dolda hos mig! Massa kramar (och pussar) gumman
Trackback